Jaha ja
Som bade jag och Hanna har forstatt hela tiden sa blev det inget Montelimar idag... Blir sa less. Men ja, vi far ju gora det basta av situationen, sa i eftermiddag ska vi formodligen till floden och bada i skitvattnet :)
Festen igar da. Som vantat var vi typ forst dar och alla andra kom kanske en och en halv timme efter att det skulle borja. Sa vi satt dar i reggeton-dunket och forsokte konversera med varandra, gick ju sadar. Sen var det antligen mat, men det hande inte sa mycket sen och vi kande typ inga sa vi akte ganska tidigt. Dessutom var den enda toaletten som fanns pa stallet full med skit. Inte sa lyckat om man skulle vilja festa vidare.
Sa vi gick ut till en mork, ode vag for att hitta en taxi till Dario. Kandes bra hopplost, men till slut kom det en och svangde in dar vi stod. Lyckat.
Sa vi for till Dario och satte oss i en bar med Carlos och Angel istallet, det var trevligt.
/ Emelie
Festen igar da. Som vantat var vi typ forst dar och alla andra kom kanske en och en halv timme efter att det skulle borja. Sa vi satt dar i reggeton-dunket och forsokte konversera med varandra, gick ju sadar. Sen var det antligen mat, men det hande inte sa mycket sen och vi kande typ inga sa vi akte ganska tidigt. Dessutom var den enda toaletten som fanns pa stallet full med skit. Inte sa lyckat om man skulle vilja festa vidare.
Sa vi gick ut till en mork, ode vag for att hitta en taxi till Dario. Kandes bra hopplost, men till slut kom det en och svangde in dar vi stod. Lyckat.
Sa vi for till Dario och satte oss i en bar med Carlos och Angel istallet, det var trevligt.
/ Emelie
Prioritera?
Helgerna har ar inte sa handelserika. Det ar inte som hemma att alla lever upp till helgen, i alla fall inte vad jag har markt av. Det ar ju lite frustrerande ibland.
Men ikvall sa blir det nog fodelsedagsfest for Loren som fyller ar. Tydligen blir det mat och grejer och en massa personer ar bjudna.
Men jag forstar inte det har med hur man prioriterar sin ekonomi. De sager att de inte har sa mycket pengar, sonen vill studera pa universitetet men pengarna racker inte till. Men att kopa storsta mojliga tv och bjuda hundra pers pa fest, det har de minsann rad med... Jag fattar inte hur de tanker :P
/ Emelie
Men ikvall sa blir det nog fodelsedagsfest for Loren som fyller ar. Tydligen blir det mat och grejer och en massa personer ar bjudna.
Men jag forstar inte det har med hur man prioriterar sin ekonomi. De sager att de inte har sa mycket pengar, sonen vill studera pa universitetet men pengarna racker inte till. Men att kopa storsta mojliga tv och bjuda hundra pers pa fest, det har de minsann rad med... Jag fattar inte hur de tanker :P
/ Emelie
Matagalpa
Hittills har vi ju inte hittat pa sa varst mycket, inte rest runt och kollat in resten avlandet utan mest varit i Dario.
Men det ska det bli andring pa nu. Vi har lange velat aka till Matagalpa, en stad dar ingen av oss har varit. Sa vi bestamde oss igar for att vi skulle aka idag, sa det gjorde vi.
Vi tog oss dit pa en overfull buss och nar vi kom dit gick vi och letade efter en bank ett bra tag, men ingen stress. Vi gick efter nan huvudgata sa vi kikade lite i affarer pa vagen. Hittade banken och sen satt vi oss pa ett jattefrascht cafe och at god god mat. Jag tog en omelett oh hanna nan slags pizza-panini, underbart att fa nat som inte innehaller ris eller bonor. Och till det jattegoda smoothies!
Vi vandrade tillbaka til busstationen och hamnade mitt i nan slags marknade, kaffe-odlare med broschyrer och lite hantverk och sant. Mysigt.
Sjalva staden var val inte sa speciell, men lag som inbaddad bland en massa hoga kullar sa det var jattemysigt runt omkring, jattefint!
Fler planer har vi framover, det kanske blir en tripp till havet pa sondag med hannas kompisar, men det ska man val inte ha allt for hoga forhoppningar over, sant brukar ju inte bli av... Sen vill vi aven aka pa marknad i Managua och halsa pa Carol ( en annan bildlarare pa academia som ar fran usa och har bjudit hem oss), ocksa i Managua. Sa forhoppningsvis hander det lite grejer i december i alla fall :)
Men mitt i allt ska vi ju till USA och det ska bli sa himla skont!
/ Emelie
Men det ska det bli andring pa nu. Vi har lange velat aka till Matagalpa, en stad dar ingen av oss har varit. Sa vi bestamde oss igar for att vi skulle aka idag, sa det gjorde vi.
Vi tog oss dit pa en overfull buss och nar vi kom dit gick vi och letade efter en bank ett bra tag, men ingen stress. Vi gick efter nan huvudgata sa vi kikade lite i affarer pa vagen. Hittade banken och sen satt vi oss pa ett jattefrascht cafe och at god god mat. Jag tog en omelett oh hanna nan slags pizza-panini, underbart att fa nat som inte innehaller ris eller bonor. Och till det jattegoda smoothies!
Vi vandrade tillbaka til busstationen och hamnade mitt i nan slags marknade, kaffe-odlare med broschyrer och lite hantverk och sant. Mysigt.
Sjalva staden var val inte sa speciell, men lag som inbaddad bland en massa hoga kullar sa det var jattemysigt runt omkring, jattefint!
Fler planer har vi framover, det kanske blir en tripp till havet pa sondag med hannas kompisar, men det ska man val inte ha allt for hoga forhoppningar over, sant brukar ju inte bli av... Sen vill vi aven aka pa marknad i Managua och halsa pa Carol ( en annan bildlarare pa academia som ar fran usa och har bjudit hem oss), ocksa i Managua. Sa forhoppningsvis hander det lite grejer i december i alla fall :)
Men mitt i allt ska vi ju till USA och det ska bli sa himla skont!
/ Emelie
Lugn vecka
Okej, jag var nog lite sentimental forra gangen jag skrev. Jesus far nog vanta...
Hela den har vackan har jag varit ganska ensam, Hilton har jobbat hela dagarna sa fran sondag till torsdag sag jag inte skymten av honom, Aryeris akte till Managua, Hanna likasa. Sa jag har mest umgatts med lillebrorsan och vandrat omkring ensam. Men det har varit skont faktiskt.
Jag har aven kort buss och med en knapp decimeter undgatt att fa en mango i skallen. Ja, det dar med bussen kom lite ovantat. Pappan i min familj hade skjutsat alla forskolebarn till kyrkan for deras promocion ( vara forskole-bild-barn) i kyrkans buss som jamt star hemma hos oss. Helt plotsligt nar vi ar pa vag hem ropar han: Emelie, din tur! varpa han kastar sig ut genom dorren och staller sig pa fotstodet utanfor. Jaha, tankte jag, nan maste ju kora, sa jag satte mig dar och korde ett kvarter och en svang tills vi upptackte att det var vagarbete pa G sa da fick han ta over igen.
Var dagbok har publicerats i arbetarbladet, for den som ar nyfiken sa finns den pa deras hemsida. Den veckan var lite mer handelserik an denna vecka...
/ Emelie
Hela den har vackan har jag varit ganska ensam, Hilton har jobbat hela dagarna sa fran sondag till torsdag sag jag inte skymten av honom, Aryeris akte till Managua, Hanna likasa. Sa jag har mest umgatts med lillebrorsan och vandrat omkring ensam. Men det har varit skont faktiskt.
Jag har aven kort buss och med en knapp decimeter undgatt att fa en mango i skallen. Ja, det dar med bussen kom lite ovantat. Pappan i min familj hade skjutsat alla forskolebarn till kyrkan for deras promocion ( vara forskole-bild-barn) i kyrkans buss som jamt star hemma hos oss. Helt plotsligt nar vi ar pa vag hem ropar han: Emelie, din tur! varpa han kastar sig ut genom dorren och staller sig pa fotstodet utanfor. Jaha, tankte jag, nan maste ju kora, sa jag satte mig dar och korde ett kvarter och en svang tills vi upptackte att det var vagarbete pa G sa da fick han ta over igen.
Var dagbok har publicerats i arbetarbladet, for den som ar nyfiken sa finns den pa deras hemsida. Den veckan var lite mer handelserik an denna vecka...
/ Emelie
Jesus knackar pa...
Igar när jag kom hem, efter en ensam sväng ner till cyber centro och en visit till José pa hans jobb, stod mamman ute och lagade bönor över elden. Mysigt. Vi började prata om familjen och sa och hon sa att jag kändes som en del av familjen och undrade när jag skulle komma tillbaka till Nicaragua för det skulle bli väldigt tomt utan mig. Och jag berättade att jag hde saknat dem när jag bodde pa vandrarhemmet över helgen och att jag verkligen känner mig som en del av familjen.
Efter middagen, riktigt god sopa de frijoles, föreslog pappan att vi skulle läsa bibeln tillsammans för första gangen. Han har tjatat lite och jag har skjutit upp det för jag hade tänkt mig att vi bara skulle sitta och läsa rakt av och det kändes lite trakigt. Men sa var det inte alls, han hade valt ut nagra korta bitar som var viktiga i hans liv. Band annat "hans" vers eller vad det nu heter. Nanting om att nan knackar pa dörren och man släpper in den personen och äter tillsammans, ja jag kan det inte ordagrant. Ocksa berättade han allt om hur hans liv sett ut förut, att hemmet hade varit ett helvetee för alla och hur han blivit frälst. En riktigt rörande historia.
Sen pratade han om en massa andra intressanta saker utifran det vi läste. Och han sa att jag borde tänka pa fragan om Jesus skulle knacka pa dörren, skulle jag da öppna den, säga att han far vänta eller lata dörren vara stängd. Tidigare kände jag att jag bara ville ta avstand fran det hela, men nu skulle jag nog säga att jag kanske skulle öppna dörren lite pa glänt i alla fall. Inte för vad han har gjort för mig, men för andra människor.
Sen pratade vi om familjen igen. Och pappan sa ocksa att han vet att jag saknar mina föräldrar och har dem langt borta och att det är svart. Men att de är som mina föräldrar nu, att jag har tva mammor och tva pappor och fyra syskon. Det var sa otroligt fint sagt. Mina Nica-föräldrar, sa han. Och sen berättade han om en dröm han hade haft om mig igar, att jag var orolig och ledsen och han kände att han maste trösta mig och göra mig glad, och da började tararna rinna, för just da hade jag varit väldigt orolig och ledsen.
Mitt i alltihop kom Marvin och han och pappan trodde nog att jag grät mer över Gud och Jesus än vad jag gkorde, men det fick de väl tro, och pratade om att jag skulle bli nagot stort inom kristendomen, vilket jag tvivlar starkt pa, emn det var fint sagt. Men sen kramades vi alla och det kändes sa bra. "Mama" sa jag. "Mi hija" (min dotter) sa mamman. Da kändes allt ännu bättre.
/ Emelie
Efter middagen, riktigt god sopa de frijoles, föreslog pappan att vi skulle läsa bibeln tillsammans för första gangen. Han har tjatat lite och jag har skjutit upp det för jag hade tänkt mig att vi bara skulle sitta och läsa rakt av och det kändes lite trakigt. Men sa var det inte alls, han hade valt ut nagra korta bitar som var viktiga i hans liv. Band annat "hans" vers eller vad det nu heter. Nanting om att nan knackar pa dörren och man släpper in den personen och äter tillsammans, ja jag kan det inte ordagrant. Ocksa berättade han allt om hur hans liv sett ut förut, att hemmet hade varit ett helvetee för alla och hur han blivit frälst. En riktigt rörande historia.
Sen pratade han om en massa andra intressanta saker utifran det vi läste. Och han sa att jag borde tänka pa fragan om Jesus skulle knacka pa dörren, skulle jag da öppna den, säga att han far vänta eller lata dörren vara stängd. Tidigare kände jag att jag bara ville ta avstand fran det hela, men nu skulle jag nog säga att jag kanske skulle öppna dörren lite pa glänt i alla fall. Inte för vad han har gjort för mig, men för andra människor.
Sen pratade vi om familjen igen. Och pappan sa ocksa att han vet att jag saknar mina föräldrar och har dem langt borta och att det är svart. Men att de är som mina föräldrar nu, att jag har tva mammor och tva pappor och fyra syskon. Det var sa otroligt fint sagt. Mina Nica-föräldrar, sa han. Och sen berättade han om en dröm han hade haft om mig igar, att jag var orolig och ledsen och han kände att han maste trösta mig och göra mig glad, och da började tararna rinna, för just da hade jag varit väldigt orolig och ledsen.
Mitt i alltihop kom Marvin och han och pappan trodde nog att jag grät mer över Gud och Jesus än vad jag gkorde, men det fick de väl tro, och pratade om att jag skulle bli nagot stort inom kristendomen, vilket jag tvivlar starkt pa, emn det var fint sagt. Men sen kramades vi alla och det kändes sa bra. "Mama" sa jag. "Mi hija" (min dotter) sa mamman. Da kändes allt ännu bättre.
/ Emelie
Känslor
Mycket känslor pa sista tiden och manga telefonsamtal. Alllt gar upp och ner men när allt kändes som värst, ringde min mamma med goda nyheter.
Men före det hade jag pratat med Frida, för första gangen pa evigheter. Och det blev lite känslosamt, jag saknar henne sa otroligt mycket och jag hade en stor klump i magen när jag vandrade hemat.
Sen pratade jag med farfar igar, han hade precis kommit hem fran sjukhuset efter en operation, men med fler som väntar och han pratade om att de maste göra sig av med hsuet och det kändes bara sa otroligt sorgligt. Där har jag ju i princip växt upp, finns sa manga minnen därifran...
Men sen ringde da mor. Hon har bokat resa!!! Hon och brorsan kommer den andra januari och det ska bli sa otroligt skönt och roligt och unerbart. Jag är sa lättad, för jag vet hur besviken jag hade blivit efte alla mina förväntingar jag hade byggt upp, om de inte skulle kunna komma. Men nu kommer de!
/ Emelie
Helgen
Helgen har varit riktigt rolig! Igar akte vi iväg och badade och fiskade, jättemysigt :) Dock skitslemmig botten och fullt med "lechuga" som det kallas för att det ser ut som salladsblad, men det ar sant man far räkna med. Tre sma stackare fick jag upp, men saklart släppte jag i alla igen. Dt var lite svarare än att meta hemma, bara en liten sticka som linan satt fast pa och sa linan.
Idag var det Hiltons födelsedag, konstigt nog har de inte firat honom nago alls idag, inga presenter, ingen tarta. Stackarn! sa nu ska jag ta med honom till parken och köpa glass och skitgott bröd.
Imorse akte vi ut pa en liten utflykt, jag, pappan, Wilder och Aryeris med typ alla ungar fran gatan, alla som jag brukar mala med och deras syskon, och kusiner till barnen i min familj, med kyrkans buss som jämt star hemma hos oss. Till nat ställe, vet inte hur jag ska förklara, men pa vägen dit fanns det massa malningar pa stenar, stora stenar, och dit vi kom var det en liten a och en massa stenar och berg typ. Jättefint. Fanns nan spökhistoria om nagra häxor där ocksa. Och lite läskigt nog sa sag jag gamla skor här och där, haha typ som häxskor :P Det var en mysig utflykt.
/Emelie
Idag var det Hiltons födelsedag, konstigt nog har de inte firat honom nago alls idag, inga presenter, ingen tarta. Stackarn! sa nu ska jag ta med honom till parken och köpa glass och skitgott bröd.
Imorse akte vi ut pa en liten utflykt, jag, pappan, Wilder och Aryeris med typ alla ungar fran gatan, alla som jag brukar mala med och deras syskon, och kusiner till barnen i min familj, med kyrkans buss som jämt star hemma hos oss. Till nat ställe, vet inte hur jag ska förklara, men pa vägen dit fanns det massa malningar pa stenar, stora stenar, och dit vi kom var det en liten a och en massa stenar och berg typ. Jättefint. Fanns nan spökhistoria om nagra häxor där ocksa. Och lite läskigt nog sa sag jag gamla skor här och där, haha typ som häxskor :P Det var en mysig utflykt.
/Emelie
LOV
Ja, da var det alltsa lov da. Det kanns lite trakigt med tanke pa att jag tycker det ar sa roligt att jobba med barnen. Men det ska nog ga bra. Igar fick de ocksa rita med kolkritor och det slutade med att jag och Hanna satt och ritade av dem, tre sma pojkar blev det for min del, lite svart da den ena hade svart for att titta upp och ständigt vred pa huvudet. Arbetsdagen avslutades med en liten fotbollsmatch med nagra fran fyran och femman. Skirkul, men gud vad jobbigt!
I helgen kommer jag att bo pa vandrarhemmet, ett litet miljöombyte sadär. "Lovet" började med en trevlig liten eftermiddagsfest med Carlos och hans tokiga kompisar. Även José, som jag inte har träffat pa typ en manad, dök upp. Det var riktigt trevligt och det blev även en liten tripp till floden för ett kvällsdopp och en mysig brasa.
Jag hoppas att det blir en liten utflykt i helgen, vi har funderat pa att aka till Matagalpa. Vi far väl se hur det blir...
/Emelie
I helgen kommer jag att bo pa vandrarhemmet, ett litet miljöombyte sadär. "Lovet" började med en trevlig liten eftermiddagsfest med Carlos och hans tokiga kompisar. Även José, som jag inte har träffat pa typ en manad, dök upp. Det var riktigt trevligt och det blev även en liten tripp till floden för ett kvällsdopp och en mysig brasa.
Jag hoppas att det blir en liten utflykt i helgen, vi har funderat pa att aka till Matagalpa. Vi far väl se hur det blir...
/Emelie
-
Hanna skriver!
Ja det har varit en jakla svacka for mig, och det ar det nog fortfarande. Eller jag vet inte. Jag kanner mig sa forvirrad nu.
Jag alskar kulturen och landet, likaval som jag verkligen hatar den. Det ar omtumlande varje dag, och man maste sjalv se den med egna ogon for att kunna forsta.
Iallafall idag var sista dagen pa skolan innan jullovet. Jag aterkommer i ett annat inlagg om det.
Jag har bott pa vandrarhemmet i en manad nu, och ska tillbaka till familjen Zamora pa onsdag. Det kanns bra.
Det ar sa mycket jag vill skriva men jag vet faktiskt inte hur jag ska formulera mig. Jag skriver dagbok pa sidan om, som ar sa himla mycket battre och personlig men om jag lagger ut det sa far jag klagomal.
Men nagot som vi egentligen kanske borde skriva mer om ar varat arbete med barnen.......
Barnen, barnen, barnen... bilden, bilden, bilden!!!
Det ar mycket som man borde, kunnat eller skulle!
Nu ska jag ivag och fixa ihop lunch.
see you later
Ja det har varit en jakla svacka for mig, och det ar det nog fortfarande. Eller jag vet inte. Jag kanner mig sa forvirrad nu.
Jag alskar kulturen och landet, likaval som jag verkligen hatar den. Det ar omtumlande varje dag, och man maste sjalv se den med egna ogon for att kunna forsta.
Iallafall idag var sista dagen pa skolan innan jullovet. Jag aterkommer i ett annat inlagg om det.
Jag har bott pa vandrarhemmet i en manad nu, och ska tillbaka till familjen Zamora pa onsdag. Det kanns bra.
Det ar sa mycket jag vill skriva men jag vet faktiskt inte hur jag ska formulera mig. Jag skriver dagbok pa sidan om, som ar sa himla mycket battre och personlig men om jag lagger ut det sa far jag klagomal.
Men nagot som vi egentligen kanske borde skriva mer om ar varat arbete med barnen.......
Barnen, barnen, barnen... bilden, bilden, bilden!!!
Det ar mycket som man borde, kunnat eller skulle!
Nu ska jag ivag och fixa ihop lunch.
see you later
Nerat
Ja, det var ett tagt sen nu. Men allt har varit lit nerat pa sista tiden sa ingen av oss har haft nan ork eller lust att skriva. Jag har varit valdigt uttrakad, det har bestamts en massa saker som inte blivit av. Sallan! Jag blir sa otroligt trott pa att folk bara sager en massa saker hela tiden och sen skiter de totalt i om det blir nat och om det drabbar nan annan.
Men pa lordagen fick jag i alla fall ga pa mycket fotboll, dock kom vi efter 40 min men det var det ingen annan som verkade bry sig om. Bara jag som var lite frustrerad. Sen skulle vi pa boxning pa kvallen. Sadar en 6,7 stycken. Som tur var var Hanna en av dem, for alla andra drog sig ur. Kul kul. Forvanad? Nej! Ja, det var lite sant som jag var irriterad och forbannad pa.
Nu har en ny arbetsvecka borjat, tack for det. Vi har ritat med kolkritor och det verkade de gilla :) Lektionerna har varit riktigt roliga for de ar sa goa vara barn :)
Och igar hande det faktiskt nat kul. Trots att vi bada va mycket skeptiska till om det skulle handa sa drog jag och Hanna ivag med Carlos och hans kompisar pa aventyr. Vi skulle till en flod och bada och for att ta sig dit maste man ta sig ner for ett stup ovh det var ju lattare sagt an gjort. Vagen hade vaxt igen sa vi fick ta en annan och stundtals anvanda oss av machete for att komma ner. Men till slut sa. Och gud vad det var skont att bada, var i hur lange som helst. Mitt forsta dopp sen jag kom hit. I skitigt vatten. Jag fick dessutom skjuts av en gammal gubbe pa hast nar vi skulle passera floden pa ett annat stalle. Det var ju roligt :)
/ Emelie
Men pa lordagen fick jag i alla fall ga pa mycket fotboll, dock kom vi efter 40 min men det var det ingen annan som verkade bry sig om. Bara jag som var lite frustrerad. Sen skulle vi pa boxning pa kvallen. Sadar en 6,7 stycken. Som tur var var Hanna en av dem, for alla andra drog sig ur. Kul kul. Forvanad? Nej! Ja, det var lite sant som jag var irriterad och forbannad pa.
Nu har en ny arbetsvecka borjat, tack for det. Vi har ritat med kolkritor och det verkade de gilla :) Lektionerna har varit riktigt roliga for de ar sa goa vara barn :)
Och igar hande det faktiskt nat kul. Trots att vi bada va mycket skeptiska till om det skulle handa sa drog jag och Hanna ivag med Carlos och hans kompisar pa aventyr. Vi skulle till en flod och bada och for att ta sig dit maste man ta sig ner for ett stup ovh det var ju lattare sagt an gjort. Vagen hade vaxt igen sa vi fick ta en annan och stundtals anvanda oss av machete for att komma ner. Men till slut sa. Och gud vad det var skont att bada, var i hur lange som helst. Mitt forsta dopp sen jag kom hit. I skitigt vatten. Jag fick dessutom skjuts av en gammal gubbe pa hast nar vi skulle passera floden pa ett annat stalle. Det var ju roligt :)
/ Emelie
Pochomill
Var ju iallafall i Pochomill, det var verkligen fint och det var inte en endast turist eftersom det inte är säsong nu. Var skönt i början men sen ville jag ha mer folk omkring mig, maffiga hotell och ja..... är jag tokig?
Det var ju paradiset egentligen.
Jag koncentrerade på mig själv, njöt av vågornas brus, det oändliga havet och av att få ta en långpromenad utan människor (killar, karlar, män) som hojtar efter en..... men vad är det man hör efter ett tag...... hela ramsan med vackra komplimanger som bara känns... blä...!!!!! Aldrig får man vara ifred!!!!
Jag blev iallafall av med min mobil också. Min svenska mobil, och då blev jag inte glad. Och jag svär, det var någon som tog sig in i mitt rum på hotellet och tog den. Eller ja var det ett hotell............. inte det bästa i så fall.
Så nu harj ag blivit ev med 2 mobiler, den första fick jag i och för sig tillbaka efter en vecka av taxichauffören Ronaldo, men den sålde jag ju till Marvin men jag har inte fått några pengar än och jag har bett om att få tillbaka den mobilen men det kommer nog inte bli så lätt....
Jag blir matt!!!!!!
Men snacka om hur skönt det var att komma bort från Dario, sen på söndagen var vi i Managua och gick på marknaden och åt på Pizza Hut. Sen på kvällen skulle en kvinna som heter Christina Flores komma och säga hej då till den svenska gruppen på det hotell de skulle bo på natten och då skulle hon ta med sig mig hem till Dario och ja hur blev det med det. Hon verkligen lovade och var säker på att hon skulle komma men hon dök inte upp... vi ringde henne till slut och då sa hon "Ja, Hanna, oj henne hade jag glömt bort....."
Hon var kvari Dario.
Det var bara att bita ihop och ta sig till busstationen och tydligen fick nog CHristina lite dåligt samvete för hon ringde upp hotellet efter en stund och då hade hon fixat en kvinna som skulle ta mig till busstationen och se till att jag kom hem till dario säkert och tryggt med SISTA BUSSEN som gick denna dag och det var på snudden att jag hann med den.
ja denna kvinna var väldigt snäll och otroligt aktsam om mig och när vi kom till busstationen och hittade bussen så sa hon högt och tydligt till busschauffören och resten i bussen så att de hörde att DET HÄR ÄR HANNA OCH HON SKA TILL DARIO OCH HON SKA BLI AVSLÄPPT PÅ SHELL-MACKEN, HON HETER HANNA KOM I HÅG DET OCH......................"..... herregud vad pinsamt. Jag klarar mig tänkte jag...... tack snälla.
Hon fick lite pengar av mig för att ta sig tillbaka till sitt hem.
Tack snälla.
exotiskt?
Underbar bild.
/hanna
Det var ju paradiset egentligen.
Jag koncentrerade på mig själv, njöt av vågornas brus, det oändliga havet och av att få ta en långpromenad utan människor (killar, karlar, män) som hojtar efter en..... men vad är det man hör efter ett tag...... hela ramsan med vackra komplimanger som bara känns... blä...!!!!! Aldrig får man vara ifred!!!!
Jag blev iallafall av med min mobil också. Min svenska mobil, och då blev jag inte glad. Och jag svär, det var någon som tog sig in i mitt rum på hotellet och tog den. Eller ja var det ett hotell............. inte det bästa i så fall.
Så nu harj ag blivit ev med 2 mobiler, den första fick jag i och för sig tillbaka efter en vecka av taxichauffören Ronaldo, men den sålde jag ju till Marvin men jag har inte fått några pengar än och jag har bett om att få tillbaka den mobilen men det kommer nog inte bli så lätt....
Jag blir matt!!!!!!
Men snacka om hur skönt det var att komma bort från Dario, sen på söndagen var vi i Managua och gick på marknaden och åt på Pizza Hut. Sen på kvällen skulle en kvinna som heter Christina Flores komma och säga hej då till den svenska gruppen på det hotell de skulle bo på natten och då skulle hon ta med sig mig hem till Dario och ja hur blev det med det. Hon verkligen lovade och var säker på att hon skulle komma men hon dök inte upp... vi ringde henne till slut och då sa hon "Ja, Hanna, oj henne hade jag glömt bort....."
Hon var kvari Dario.
Det var bara att bita ihop och ta sig till busstationen och tydligen fick nog CHristina lite dåligt samvete för hon ringde upp hotellet efter en stund och då hade hon fixat en kvinna som skulle ta mig till busstationen och se till att jag kom hem till dario säkert och tryggt med SISTA BUSSEN som gick denna dag och det var på snudden att jag hann med den.
ja denna kvinna var väldigt snäll och otroligt aktsam om mig och när vi kom till busstationen och hittade bussen så sa hon högt och tydligt till busschauffören och resten i bussen så att de hörde att DET HÄR ÄR HANNA OCH HON SKA TILL DARIO OCH HON SKA BLI AVSLÄPPT PÅ SHELL-MACKEN, HON HETER HANNA KOM I HÅG DET OCH......................"..... herregud vad pinsamt. Jag klarar mig tänkte jag...... tack snälla.
Hon fick lite pengar av mig för att ta sig tillbaka till sitt hem.
Tack snälla.
exotiskt?
Underbar bild.
/hanna
Tankar
Hanna skriver...
Ja då, är jag tillbaka på internetcafét...... och i Dario, dessutom.
Jag åkte iväg för en vecka sedan med den svenska gruppen som var här, till stillahavs-kusten, till ett ställe som heter Pochomill. Jag bad snällt att få följa med samma dag, jag kände verkligen att jag behövde komma bort från Dario, och det snabbt. och jag är ärlig när jag säger att jag hade och har nog fortfarande en riktig svacka... jag blev sjuk i förkylningen, och jag som redan kände mig så energilös... också blev det för mycket.....
Jag behöver inte säga hur det sluta men det blev mycket, mycket tårar.
Det är så mycket som sker inombords. Jag visste innan jag planerade denna resa och projekt att detta var en resa för mitt inre också. En viktig resa. Och den är inte lätt, jag trodde verkligen inte att det skulle kännas så svårt så som det gör nu. Kulturen, värmen, människorna..... ibland vill jag bara skrika åt människorna här, för att jag blir så arg, ledsen, irriterad.
Men man accepterar mer och mer kulturen. och därav människorna, men det är så mycket man blir riktigt förbannad på. Och då säger jag jävligt förbannad.
Igår lämnade jag min tvätt (mycket) till en kvinna vars barn vi har som elever, och hon har det inte så lätt. Hon är ensamstående med 3 barn och hennes man är ett riktigt rötägg har vi fått höra. Jag kan berätta att det är alkohol, misshandel, våldtäkter och rån som ingår här. Kvinnan jobbar iallafall med att tvätt kläder och jag lämnade alltså min tvätt till henne, hade tänkt tvätta själv, men nu när jag känner mig så energilös.. och jag kan ju göra henne glad för lite jobb som resulterar i pengar.
Iallafall idag fick jag tillbaka min tvätt som låg så fint vikt i den blå ikea kassen och hon var så ledsen för att hon inte hade strykt kläderna, men det var för att hon inte hade något strykjärn. Jag sa till henne att det absolut inte var nödvändigt för jag brukar inte ha strukna kläder. Sen frågade jag.... hur mycket kostar det här.... Jo hon svarar: 40 cordoba, det är typ 17 kronor och det är ju ingenting.... för det var så mycket kläder.... Jag gav henne 100 cordoba och då blev hon helt ställd. Inte kunde hon ta emot dom, men jag sa, snälla ta dom, de är till dig och dina barn, behåll växeln. Hon blev så himla glad så att hon hoppade ut från vandrarhemmet med orden om att jag när jag ville kunde komma och få mina kläder tvättade och hon och hennes barn skulle hjälpa mig och oj oj oj......... Jag är glad att jag gjorde henne glad.
Detta är en av kvinnas döttrar Elizabeth, och hon är så himla söt...
Man får komma ihåg att gå tillbaka till vårat mission här. Bilden, barnen, färgerna... våran röda tråd. Dokumenten som jag skrivit och ansökningarna får jag läsa flera gånger... för att komma ihåg vad jag egentligen ville göra här. Drömmarna och tankarna om det hela. Det är så lätt att glömma bort, för det gör man.
Brayan, elev på Academia Christiana
Ett viktig faktum är att jag känner att min kropp inte hänger med. Många som läser den här bloggen vet säkert att jag haft en hel del problematik kring den och det har varit bra ett bra tag i magen, huvudet och resten av kroppen. Men nu börjar allt göra sig påmind igen och jag känner att jag orkar inte... jag accepterar att jag har viss irritationer, lite trötthet och att magen lever sitt eget liv men nu när allt tar över igen, att jag är trött jämt, energilös, magen och kroppen öm och svällande... NEJ, NEJ, NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag blir rädd, ledsen, besviken och tvivlande till allt. Men jag har fått verktyg under åren som jag försöker använda mot det här.
Det finns alltså inte så mycket energi hos mig nu och det går ut över arbetet, barnen och Emelie... jag vill ju vara pigg och alert, hänga med och komma med ideér och fixa och ordna saker till arbetet.
Jag vet att mycket handlar om inställning, attityd och det som man tänker i huvudet. Man har val. Antingen så lägger man sig ner, ger upp... eller så kämpar man på, försöker, accepterar och har en sund och vettig attityd till problem eller bekymmer som uppstår.
Jag väljer det sistnämnda, jag är van. Det är bara att fortsätta, men man måste få be om hjälp på vägen. Och jag är väl inte så duktig om att be om hjälp. Jag ska fixa allt själv.
Jag ska hanka mig fram och man får se vad som händer, om det blir så att man kommer till en punkt där man måste åka hem, då är det så. Kroppen går före allt.
Emelie la upp lite kort tidigare från projektet med havet, himlen och skogen... väldigt roligt! Här kommer fler:
Härligt att se koncentrerande elever......
/Hanna
Ja då, är jag tillbaka på internetcafét...... och i Dario, dessutom.
Jag åkte iväg för en vecka sedan med den svenska gruppen som var här, till stillahavs-kusten, till ett ställe som heter Pochomill. Jag bad snällt att få följa med samma dag, jag kände verkligen att jag behövde komma bort från Dario, och det snabbt. och jag är ärlig när jag säger att jag hade och har nog fortfarande en riktig svacka... jag blev sjuk i förkylningen, och jag som redan kände mig så energilös... också blev det för mycket.....
Jag behöver inte säga hur det sluta men det blev mycket, mycket tårar.
Det är så mycket som sker inombords. Jag visste innan jag planerade denna resa och projekt att detta var en resa för mitt inre också. En viktig resa. Och den är inte lätt, jag trodde verkligen inte att det skulle kännas så svårt så som det gör nu. Kulturen, värmen, människorna..... ibland vill jag bara skrika åt människorna här, för att jag blir så arg, ledsen, irriterad.
Men man accepterar mer och mer kulturen. och därav människorna, men det är så mycket man blir riktigt förbannad på. Och då säger jag jävligt förbannad.
Igår lämnade jag min tvätt (mycket) till en kvinna vars barn vi har som elever, och hon har det inte så lätt. Hon är ensamstående med 3 barn och hennes man är ett riktigt rötägg har vi fått höra. Jag kan berätta att det är alkohol, misshandel, våldtäkter och rån som ingår här. Kvinnan jobbar iallafall med att tvätt kläder och jag lämnade alltså min tvätt till henne, hade tänkt tvätta själv, men nu när jag känner mig så energilös.. och jag kan ju göra henne glad för lite jobb som resulterar i pengar.
Iallafall idag fick jag tillbaka min tvätt som låg så fint vikt i den blå ikea kassen och hon var så ledsen för att hon inte hade strykt kläderna, men det var för att hon inte hade något strykjärn. Jag sa till henne att det absolut inte var nödvändigt för jag brukar inte ha strukna kläder. Sen frågade jag.... hur mycket kostar det här.... Jo hon svarar: 40 cordoba, det är typ 17 kronor och det är ju ingenting.... för det var så mycket kläder.... Jag gav henne 100 cordoba och då blev hon helt ställd. Inte kunde hon ta emot dom, men jag sa, snälla ta dom, de är till dig och dina barn, behåll växeln. Hon blev så himla glad så att hon hoppade ut från vandrarhemmet med orden om att jag när jag ville kunde komma och få mina kläder tvättade och hon och hennes barn skulle hjälpa mig och oj oj oj......... Jag är glad att jag gjorde henne glad.
Detta är en av kvinnas döttrar Elizabeth, och hon är så himla söt...
Man får komma ihåg att gå tillbaka till vårat mission här. Bilden, barnen, färgerna... våran röda tråd. Dokumenten som jag skrivit och ansökningarna får jag läsa flera gånger... för att komma ihåg vad jag egentligen ville göra här. Drömmarna och tankarna om det hela. Det är så lätt att glömma bort, för det gör man.
Brayan, elev på Academia Christiana
Ett viktig faktum är att jag känner att min kropp inte hänger med. Många som läser den här bloggen vet säkert att jag haft en hel del problematik kring den och det har varit bra ett bra tag i magen, huvudet och resten av kroppen. Men nu börjar allt göra sig påmind igen och jag känner att jag orkar inte... jag accepterar att jag har viss irritationer, lite trötthet och att magen lever sitt eget liv men nu när allt tar över igen, att jag är trött jämt, energilös, magen och kroppen öm och svällande... NEJ, NEJ, NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag blir rädd, ledsen, besviken och tvivlande till allt. Men jag har fått verktyg under åren som jag försöker använda mot det här.
Det finns alltså inte så mycket energi hos mig nu och det går ut över arbetet, barnen och Emelie... jag vill ju vara pigg och alert, hänga med och komma med ideér och fixa och ordna saker till arbetet.
Jag vet att mycket handlar om inställning, attityd och det som man tänker i huvudet. Man har val. Antingen så lägger man sig ner, ger upp... eller så kämpar man på, försöker, accepterar och har en sund och vettig attityd till problem eller bekymmer som uppstår.
Jag väljer det sistnämnda, jag är van. Det är bara att fortsätta, men man måste få be om hjälp på vägen. Och jag är väl inte så duktig om att be om hjälp. Jag ska fixa allt själv.
Jag ska hanka mig fram och man får se vad som händer, om det blir så att man kommer till en punkt där man måste åka hem, då är det så. Kroppen går före allt.
Emelie la upp lite kort tidigare från projektet med havet, himlen och skogen... väldigt roligt! Här kommer fler:
Härligt att se koncentrerande elever......
/Hanna
Projekt!
Jag tänkte att ni kanske ville se lite av vad vi har jobbat med. Vecka 45 gjorde vi ett mycket roligt, kreativt och uppskattat projekt. Vi hade olika teman: himmel, hav och skog, också fick barnen göra saker som fanns i respektive miljö. De fick använda sig av färgat papper, glitter, paljetter, ögon, fjädrar och lite allt möjligt. Det tyckte de var jättekul!
Här har vi tvåornas akvarium! Visst är det fint :D
Ettorna fick äran att göra himlen :)
/ Emelie
Här har vi tvåornas akvarium! Visst är det fint :D
Ettorna fick äran att göra himlen :)
/ Emelie
Hanna är tillbaka
Hanna is back in town! Det var lite trakigt utan henne. Idag har vi suttit i hennes säng i hennes nya fräscha rum med kaklat badrum och pratat en massa om planer för framtiden och utflykter och allt möjligt. Och snart aker vi till USA! Längtar jättemycket, trots att jag aldrig tidigare har haft nan lust att aka dit. Bra med lite miljöombyte. Dario är ju trots allt bara en liten hala, som Kurt säger.
Och imorgon ska vi ga och prata med en kvinna som kanske ska massera oss. Välbehövligt kan jag lova, har san grym värk i axlarna sa det gar inte att beskriva, vill bara lägga mig ner och grina, men det gör ju inte saken bättre sa det hoppas jag nog över tills smärtan blir olidlig. Har bett om lite massage lite här och var idag men det jag behöver är en riktigt genomkörare. Länge och väl. Hemma brukar jag ga och fa shiatsu-behandlingar varje manad. Känns att det var ett tag sedan...önskar att jag hade min massage-Kerstin här nu :(
/ Emelie
Och imorgon ska vi ga och prata med en kvinna som kanske ska massera oss. Välbehövligt kan jag lova, har san grym värk i axlarna sa det gar inte att beskriva, vill bara lägga mig ner och grina, men det gör ju inte saken bättre sa det hoppas jag nog över tills smärtan blir olidlig. Har bett om lite massage lite här och var idag men det jag behöver är en riktigt genomkörare. Länge och väl. Hemma brukar jag ga och fa shiatsu-behandlingar varje manad. Känns att det var ett tag sedan...önskar att jag hade min massage-Kerstin här nu :(
/ Emelie
Musik
Nä, nu har jag fatt ett tangentbord som det är riktigt sprutt i för en gangs skull. De andra känns som om de vore fran sen Medeltid... Datorerna är väldigt nya och fräscha här pa Cyber Centro, men tangentborden är sa sega sa jag hallet pa att fa nervösa sammanbrott lite titt som tätt. Sa jag tänkte passa pa att skriva lite nu fast jag inte hade sa mycket i tankarna. Har inte precis hänt nat särskilt i helgen...
Men i alla fall, det är ganska komiskt med musiken här. I Sverige har man ju en san där lagom volym och man är ganska noga med att det inte ska höras alltför väl ut pa gatan, det vore väl kanske lite skämmigt. Och att sjunga sa att hela grannskapet hör, ja det skulle inte komma pa fraga.
Lite annorlunda här kan jag tala om. Var man än gar pa gatorna sa hörs det reggaeton-dunk fran var och varannat hus. Befinner man sig i själva huset blir man näst intill hörselskadad. När jag ligger ute i hängmattan och försöker läsa en god bok sa är det snudd pa att det är för hogt i alla fall, men det funkar. Sen kommer det en san där riktig hit-lat som alla kan ocksa hör man hur nan skralar fran ena grannhuset, sen fortsätter nästa granne, och det är ingen skönsang precis. Ocksa hör man Hilton ifran huset. Och till slut tar alla i fran tarna i refrängen: QUE MI CORAZON ESTA COLGANDO EN TUS MANOS!!!
Ja, jag tycker bar att det är lite smaroligt och sa himla osvennigt det kan bli :)
/Emelie
Pissväder!
Ja, da var det helg da. Händer inte sa myckte. Lite trakigt faktiskt. Hanna drog till havet med de andra svenskarna, är sa avundsjuk, men jag fick inte plats. Sa medan hon ligger pa stranden och jäser sa sitter jag här och har trakigt i spöregnet. Men jag hoppas att det far henne att ma bättre! Hela dagen har jag varit hemma, städat lite i mitt rum, rensat bort lite rattskit fran hörnen. Alltid lika trevligt. Och jag har börjat om pa boken jag precis läste ut... Men den är skitrolig.
Jag, Hilton och Pituca tog i alla fall en vända i parken nu pa eftermiddagen, sa det var lite kul ända. Sen ville jag och Pituca ga och kolla pa fotboll ( Tänk att jag gör det typ varje vecka hemma, men har inte varit iväg en enda gang här sa jag har lite abstinens). Hilton ville saklart inte och skulle gnälla och krangla, men jag tog initiativ och grog iväg med Pituca, sa han fick snällt följa med. Men när vi väl kom dit sa sa de först att de inte hade börjat och alla folk stod utanför och sen sas det att lagen inte hade kommit, sa vi gick tillbaka igen. Blev sa besviken...
Igar när vi var ute började det tokregna, som tur var hade Pituca med sig sitt paraply. Men det var inte sa lyckat att fa plats tre personer därunder och samtidigt försöka undvika det forsande vattnet efter gatorna, det var helt sjukt! Försökte stanna ibland under tak och lista ut hur vi skulle ta oss vidare, sen var det bara att kuta. Sa halva min kjol, som inte fick plats under paraplyet blev totalt dyngsur och mina skor var som sma simbassänger, det bara pös när jag gick. De är fortfarande inte torra. Och idag är det inte bättre, skillnaden är att idag har vi inget paraply...
/ Emelie
Jag, Hilton och Pituca tog i alla fall en vända i parken nu pa eftermiddagen, sa det var lite kul ända. Sen ville jag och Pituca ga och kolla pa fotboll ( Tänk att jag gör det typ varje vecka hemma, men har inte varit iväg en enda gang här sa jag har lite abstinens). Hilton ville saklart inte och skulle gnälla och krangla, men jag tog initiativ och grog iväg med Pituca, sa han fick snällt följa med. Men när vi väl kom dit sa sa de först att de inte hade börjat och alla folk stod utanför och sen sas det att lagen inte hade kommit, sa vi gick tillbaka igen. Blev sa besviken...
Igar när vi var ute började det tokregna, som tur var hade Pituca med sig sitt paraply. Men det var inte sa lyckat att fa plats tre personer därunder och samtidigt försöka undvika det forsande vattnet efter gatorna, det var helt sjukt! Försökte stanna ibland under tak och lista ut hur vi skulle ta oss vidare, sen var det bara att kuta. Sa halva min kjol, som inte fick plats under paraplyet blev totalt dyngsur och mina skor var som sma simbassänger, det bara pös när jag gick. De är fortfarande inte torra. Och idag är det inte bättre, skillnaden är att idag har vi inget paraply...
/ Emelie
Telefon
I onsdag ringde jag till min älskade Maria Bröms! Viken lycka! Det kändes precis som vanligt och inte som att vi hade halva jordklotet emellan oss. Hon försökte steka hamburgare med Sara och allt var precis som vanligt. Ah, jag har saknat att kunna ringa när som helst och prata om allt. Allt det där som bara vi förstar. Alla minnen...
Sen svävade jag pa moln hela dagen.
Jag tror att de som jobbar här har lite roligt at mina telefonsamtal. I vanliga fall kommer jag hit var och varannan dag för att upptäcka vad som har hänt pa det fantastiska nätet. Men kanske en gang i veckan kommer jag och ringer. Det är billigt tycker jag, sa jag brukar prata sadär en 20 minuter. Det blir ju ganska mycket cordobas i längden, men ända billigt för mig. Men jag tror inte de tycker det och jag tror de tycker det är komiskt att jag lägger ut sa mycket pengar pa telefonsamtal. Men det är viktigt. Det känns sa bra efterat. Mest blir det ju mamma och pappa, men jag har nagra till jag borde ringa till snart. Far sprida ut det lite.
Igar var det Latin Grammy-galan, som jag och Hilton satt och tittade pa. Det var tevligt. Mitt i allt kom pappan hem. För övrigt var det första gangen jag hörde Hilton berätta ett skämt för sin pappa, det brukar vara ganska stelt mellan dem annars. Han skrattade faktiskt. Och inte nog med det, när det var nagot salsa-uppträdande fragade pappan om jag gillade rytmen." Ja, jag gillar den, du da? " Och han svarade ja och berättade en massa om dem som sjöng. Vad förvanad jag blev, trodde inte man gillar sant när man är superkristen. Allt annat verkar ju vara tabu... Men det var ju roligt att folk kan överraska.
/ Emelie
Fafänga
Nicaraguanerna är verkligen fafänga. Det är stor uppstandelse kring utseendet vilket märks pa alla skönhetstävlingar hit och dit. Det börjar redan pa förskoleniva. Pa skolan där vi jobbar hade den för nagra veckor sedan en tävling där de utsag en drottning för bade fösolan, primaria och secundaria. Sedan pa en annan skola hade de en ännu större da arrangemanget höll pa hela kvällen och var till för allmanheten. Smockat med folk!
Sen är det ocksa mycket sökande efter bekräftelse, visst finns det mycket hemma ocksa men inte som här. Alla smala eller fina människor fragar hela tiden: Visst är jag tjock? är jag ful? Och jag orkar bara inte med det!
Ocksa har vi allt glitter och blommor och paljetter som ska vara överallt. Ni vet det där tjejiga som jag hatar hemma. Blommor pa naglarna, paljetter pa kläderna osv. Men nu befinner jag ju mig i Nicaragua och lät mig dras med da Loren skulle mala alla naglar och fixa och dona. Det var da första gangen jag har haft fransk manikyr pa tanaglarna kan jag säga! Och inte nog med det, det genomskinliga nagellacket innehöll massor med glitterstran! Ocksa nagra söta blommot pa fingrarna! Alldeles för gulligull och jag skulle aldrig ha det hemma! Men lite komiskt är det ju i alla fall.
/ Emelie
Sen är det ocksa mycket sökande efter bekräftelse, visst finns det mycket hemma ocksa men inte som här. Alla smala eller fina människor fragar hela tiden: Visst är jag tjock? är jag ful? Och jag orkar bara inte med det!
Ocksa har vi allt glitter och blommor och paljetter som ska vara överallt. Ni vet det där tjejiga som jag hatar hemma. Blommor pa naglarna, paljetter pa kläderna osv. Men nu befinner jag ju mig i Nicaragua och lät mig dras med da Loren skulle mala alla naglar och fixa och dona. Det var da första gangen jag har haft fransk manikyr pa tanaglarna kan jag säga! Och inte nog med det, det genomskinliga nagellacket innehöll massor med glitterstran! Ocksa nagra söta blommot pa fingrarna! Alldeles för gulligull och jag skulle aldrig ha det hemma! Men lite komiskt är det ju i alla fall.
/ Emelie
Våra älskade barn/elever
Foton / Hanna Lundin
Los Pipitos
Det är en svensk grupp ungdomar och lärare på 10 personer från Kramfors här nu och jag följde med dom i förrgår till Los Pipitos, som är ett ställe och organisation som verkar i hela Nicaragua, som jobbar med handikappade och utvecklingsstörda barn och vuxna. Fast jag var riktigt sjuk i kroppen så kände jag att jag ville följa med dit och det var nog rätt. för jag gick därifrån med ny energi och glädje i kroppen.
/Hanna
Det här är ad vi äter varje dag!
Så har jag samlat på mig lite bilder kring mat.... och det kommer mer, förhoppningsvis. Alltså, det här är bilder på mat som man äter varje dag... och som ni ser så återkommer tortillas, ris och bönor hela tiden.. och det gör det vid varje måltid... en del dagar har bönorna bara växt i halsen och man börjar kvälja för att man liksom har ätit det så mycket....
Det till höger, ska vara guacamole... fast i en nicaraguansk variant, med ägg....!
Åh här har vi en av mina favoriter! Soppa de friholes!!! Det är bönsoppa och det är så gott, och så nyttigt och bra och man känner det verkligen efter man fått i sig det.
Det blir en hel del friterad mat.... rätt så mycket faktiskt, men jag försöker undvika det, dels för att min mage är känslig för det men också för att det blir för mycket fett. Förstår inte hur de klarar av friterat så mycket...
Stekta tortillas, bananer, friterad potatis, kyckling.......... usssssssssssch!!!!
Något man får be om ofta är grönsaker, fast det verkligen är ett land med mycket grönsaker och frukt så får man inte det alltid till måltiderna. Det verkar inte som om nicaraguanerna riktigt gillar det... å andra sidan tjatar de hela tiden om vad som är nyttigt och vad som är dåligt, och att nu har du minsann fått en finne i ansiktet och fy, det är för att du har ätit för mycket kalorier... och bla bla bla... men sen kan de själva sitta och proppa i sig fett och socker i mängder. Och socker....... det här jävkla sockret blir man tokig på. De gillar socker här, massor! Socker i juicen, socker i maten... socker, socker, socker....
Ja ja... jag har skaffat mig mina favoriträtter och säger till vad jag vill ha och inte vill ha! :)
Frukt och grönsaksstånden i staden Sebaco som ligger drygt en mil från Dario. Det är grymt billigt med frukt ocgh frönsaker och till Sebaco åker man då och då och köper det färsk och besöker även banken och grna mataffären och någon butik. Det kostar 10 cordoba att åka taxi dit, 8 med buss. 10 cordoba är väl ca 4 svenska kronor.
Det här är en underbart vacker frukt som heter Pithaya. Så här ser den ut inuti. och på bilden nedanför visar hur den ser ut utanpå. Har ni sett något liknande??? Färgen är helt underbar och naturlig, och den är jättegod att göra juice på.
.
/ Hannis
Det till höger, ska vara guacamole... fast i en nicaraguansk variant, med ägg....!
Åh här har vi en av mina favoriter! Soppa de friholes!!! Det är bönsoppa och det är så gott, och så nyttigt och bra och man känner det verkligen efter man fått i sig det.
Det blir en hel del friterad mat.... rätt så mycket faktiskt, men jag försöker undvika det, dels för att min mage är känslig för det men också för att det blir för mycket fett. Förstår inte hur de klarar av friterat så mycket...
Stekta tortillas, bananer, friterad potatis, kyckling.......... usssssssssssch!!!!
Något man får be om ofta är grönsaker, fast det verkligen är ett land med mycket grönsaker och frukt så får man inte det alltid till måltiderna. Det verkar inte som om nicaraguanerna riktigt gillar det... å andra sidan tjatar de hela tiden om vad som är nyttigt och vad som är dåligt, och att nu har du minsann fått en finne i ansiktet och fy, det är för att du har ätit för mycket kalorier... och bla bla bla... men sen kan de själva sitta och proppa i sig fett och socker i mängder. Och socker....... det här jävkla sockret blir man tokig på. De gillar socker här, massor! Socker i juicen, socker i maten... socker, socker, socker....
Ja ja... jag har skaffat mig mina favoriträtter och säger till vad jag vill ha och inte vill ha! :)
Frukt och grönsaksstånden i staden Sebaco som ligger drygt en mil från Dario. Det är grymt billigt med frukt ocgh frönsaker och till Sebaco åker man då och då och köper det färsk och besöker även banken och grna mataffären och någon butik. Det kostar 10 cordoba att åka taxi dit, 8 med buss. 10 cordoba är väl ca 4 svenska kronor.
Det här är en underbart vacker frukt som heter Pithaya. Så här ser den ut inuti. och på bilden nedanför visar hur den ser ut utanpå. Har ni sett något liknande??? Färgen är helt underbar och naturlig, och den är jättegod att göra juice på.
. / Hannis
one day at the school...
De här bilderna är tagna för några veckor sedan då vi hade lektioner kring färgcirkeln med bildgrupperna. Visst är det fina bilder? Barn är fantastiska, på alla sätt och vis, men det brukar bli lite kaos på på lektionerna, men det är väl så det ska vara....
/Hannis
*
Fotograf: Hanna
En bild säger mer än tusen ord - inte sant?
Läskig upptäckt
Uuuusch! Imorse hände det igen. Jag vaknade, klev upp och letade lite kläder. Vände mig mot sängen och vad fick jag syn pa längst upp i mitt myggnät om inte ännu en skorpion! Visste inte om den satt pa insidan eller utsidan, sprang och hämtade Hilton som fick hjälpa mig ta ut den. Det visade sig ju saklart att den satt pa insidan. Läskigt! Pappan kom ocksa in och undrade vad som försegick och sa att de skulle bespruta eller nat liknande, för de var minsann farliga. Särskilt för mig som var sa liten, menade han. Men men, jag tror att jag blev biten förra gangen och det var inte sa farligt, men jag har läst att giftet hos skorpioner varierar. Den här anske var skitgiftig! Tänk om den hade fallit ner pa mig där jag sov!
För övrigt sa hade jag lektion utan Hanna idag, det gick faktiskt bra. "Om du vore ett djur vilket skulle du vilja da?" var temat. Det gick riktigt bra förutom att en tredjedel av ettorna gjorde kycklingar, en tredjedel fjärilar och en tredjedel dinosaurier. Trots att jag flera ganger papekade att det var individuellt och att de var tvungna att tänka över sig själva. Den biten gick bättre med tvaorna. Men eftersom jag hade bett om att fa dem som inte fick vara med förra gangen, tror att det äde som behöver det mest och lite rättvisa ska det väl vara, sa blev det en mindre katastrof eftersom det var de som inte uppförde sig sa bra, tvaorna är jämt sa men jag var ganska less. Dock var de väldigt kreativa och mer individuella.
/ Emelie
För övrigt sa hade jag lektion utan Hanna idag, det gick faktiskt bra. "Om du vore ett djur vilket skulle du vilja da?" var temat. Det gick riktigt bra förutom att en tredjedel av ettorna gjorde kycklingar, en tredjedel fjärilar och en tredjedel dinosaurier. Trots att jag flera ganger papekade att det var individuellt och att de var tvungna att tänka över sig själva. Den biten gick bättre med tvaorna. Men eftersom jag hade bett om att fa dem som inte fick vara med förra gangen, tror att det äde som behöver det mest och lite rättvisa ska det väl vara, sa blev det en mindre katastrof eftersom det var de som inte uppförde sig sa bra, tvaorna är jämt sa men jag var ganska less. Dock var de väldigt kreativa och mer individuella.
/ Emelie
Domingo
Här kommer nagra bilder fran förra söndagen som var en väldigt mysig dag.
Pa morgonen gick jag , Wilder (lillebror) och Yose Imar ( killen pa bilden, grannungen) gick iväg till en äng för att Wilder hade hittat nagra fina blommor som han ville fotogtafera.
Grabbarna satte blommor bakom öronen och var sa söta.
Aryeris och Wilder i trädgarden
Sen var det dags för badning av Bruno
Han blev helt knäpp eftr, sprang och gned sig mot väggen och ruskade pälsen och sprang omkring och var allmänt tokig
Sen var det nagra lekande busungar som skulle vara med pa kort hela tiden, att bli filmad tyckte de var hemskt kul ocksa
Pa morgonen gick jag , Wilder (lillebror) och Yose Imar ( killen pa bilden, grannungen) gick iväg till en äng för att Wilder hade hittat nagra fina blommor som han ville fotogtafera.
Grabbarna satte blommor bakom öronen och var sa söta.
Aryeris och Wilder i trädgarden
Sen var det dags för badning av Bruno
Han blev helt knäpp eftr, sprang och gned sig mot väggen och ruskade pälsen och sprang omkring och var allmänt tokig
Sen var det nagra lekande busungar som skulle vara med pa kort hela tiden, att bli filmad tyckte de var hemskt kul ocksa
Managua
Lögner och hemligheter. Det är nåt jag är jävligt trött på. Och något som det förekommer mycket av här. Små och stora saker ljugs det om hit och det, man säger en sak men menar det inte och sa vidare. " Ja, vi kommer om en halvtimme, ska bara hem och äta först" men har inte en tanke på att dyka upp. Varför inte bara säga som det är?? Små saker hela tiden, grymt störande!
Vi åkte till Managua ändå i lördags. men jag kände redan från början at det kändes fel, jag får dåliga vibbar av det stället. Men för att vi skulle kunna åka var Hilton och Aryeris tvungna att hitta på nån historia om att vi skulle på nån middag i Managua ´hos nån kompis med hennes mamma. Det gjorde ju såklart att det kändes ännu mer fel. Han får absolut inte veta nånting om nån fest. Så är det bara. Förra gången trodde jag att de skämtade när de sa att pappan inte fick veta nåt.
Väl i Managua blev det lite strul då vi ite hittade några vampyrtänder. Så då var det ju inge kul att klä ut sig. Jag får ha min specialsydda Draculakappa till att leka med hemma ;) Mer strul då Aryeris och Danelia tvekade om de ville följa med ( vi var redan i Managua!) också hade itne Aryeris tagit med sig pengar ( hur tänkte hon då?). Men det blev att vi åkte till slut, till ett äckligt överfullt Chaman-disko. Helt knökfullt med folk, gick inte att vara inomhus. Utomhus ganska okej, men nästan lika smockat där. Som tur var var Hanna också där, det blev inte så mycket dansande, nästan inget alls. Men det var trevlig ändå, och det blev tidig hemfärd.
Jag mådde inte så bra, och som tur var fick jag följa med dem hem till Dario istället för att sova i helvetessängen i Mangau. Sov hos Hanna på vandrarhemmt där jag även tillbringade större delen av nästa dag. Trevligt. Pratade lite med tjejerna från Sverige och Linda och Loren på vandrarhemmet. Och sen satt jag jättelänge och pratade med pappan Roberto, och tack vare det kände han att han skulle leva tio år till. Han pratade om sitt liv, men huvudpunkten var män i Dario som hade två kvinnor, varför, hur de tänkte, hur kvinnorna tänkte osv. Fin analys där. Han ville att jag skulle känna till kulturen här. Han klappade mig på axeln och gick, men så kom han på att han skulle säga nåt mer och kom tillbaka ett par gånger och pratade. Han är så gullig.
/ Emelie
Vi åkte till Managua ändå i lördags. men jag kände redan från början at det kändes fel, jag får dåliga vibbar av det stället. Men för att vi skulle kunna åka var Hilton och Aryeris tvungna att hitta på nån historia om att vi skulle på nån middag i Managua ´hos nån kompis med hennes mamma. Det gjorde ju såklart att det kändes ännu mer fel. Han får absolut inte veta nånting om nån fest. Så är det bara. Förra gången trodde jag att de skämtade när de sa att pappan inte fick veta nåt.
Väl i Managua blev det lite strul då vi ite hittade några vampyrtänder. Så då var det ju inge kul att klä ut sig. Jag får ha min specialsydda Draculakappa till att leka med hemma ;) Mer strul då Aryeris och Danelia tvekade om de ville följa med ( vi var redan i Managua!) också hade itne Aryeris tagit med sig pengar ( hur tänkte hon då?). Men det blev att vi åkte till slut, till ett äckligt överfullt Chaman-disko. Helt knökfullt med folk, gick inte att vara inomhus. Utomhus ganska okej, men nästan lika smockat där. Som tur var var Hanna också där, det blev inte så mycket dansande, nästan inget alls. Men det var trevlig ändå, och det blev tidig hemfärd.
Jag mådde inte så bra, och som tur var fick jag följa med dem hem till Dario istället för att sova i helvetessängen i Mangau. Sov hos Hanna på vandrarhemmt där jag även tillbringade större delen av nästa dag. Trevligt. Pratade lite med tjejerna från Sverige och Linda och Loren på vandrarhemmet. Och sen satt jag jättelänge och pratade med pappan Roberto, och tack vare det kände han att han skulle leva tio år till. Han pratade om sitt liv, men huvudpunkten var män i Dario som hade två kvinnor, varför, hur de tänkte, hur kvinnorna tänkte osv. Fin analys där. Han ville att jag skulle känna till kulturen här. Han klappade mig på axeln och gick, men så kom han på att han skulle säga nåt mer och kom tillbaka ett par gånger och pratade. Han är så gullig.
/ Emelie
