Färger i en vind

Dagarna rullar pa har i varmen ch nasta vecka borjar antligen skolan igen. De har i och for sig varit ratt skont att vara dar och rita och dona utan en massa ungar... Men det blir kul! Jag kommer fa ett nytt klassrum som jag pa nat satt ska del med musiklararen. Vi sk val ntagligen inte ha lektiner samtidigt men jag vte inte riktigt hur det blir. De har hallit pa att bygga och jobba dar inne sa jag har inte kunnt stall iordning och dekorera och sant som de andra har gjort. Ustallet hr jag hjalpt de andra lararna och ritat stora care bears som de ska satta upp overallt men ord och regler och varderingar intill.

Om jag inte har alltfor myket tt gora de sista dagnra har sa kanske jag aker till Granade pa torsdag ch halsar pa en gammal bekant kan man val saga. Skulle vara jatteroligt, men annars blir det val fler tillfallen. Hoppas jag...

Annars var jag ut en svang med Hilton for nan dag sen. Han och hans tjejkompisar. Det var riktigt lange sen. Annars ser jag typ bara honom pa sondagarna numera, som ar den enda dag han inte jobar. Kanske far en skymt av honom pa morgonsidan eller precis nar det ar dags att lagga sig. 
Roligt hade vi i alla fall. De var inte lika dryga som de brukar vara och en var till och med riktigt vettig. Vi far val hoppas att vi gor om det snart igen.

Var pa skolan haromdagen och hjalpte till att fixa iordning och dekorera klassrum. Det kandes riktigt bra att vara tillbaka. Satt och gjorde blommor at profesora Mayela, som om jag vore hennes egendom. Hon lanade motvilligt ut mig till andra sa jag kunde rita kaniner och hastar at dem. "Hon ar sa bra min Emelie, for hon kan rita och hon forstar spanska!"
Pa mandag ska jag tillbaka och fortsatta hjalpa till med att fixa iordning klassrum och sant, och Mayela har lovat att hon ska ta med mango till mig, det ser jag fram emot. Kanske kan ses som en liten muta dock :)

Har ocksa flyttat tillbaka till min familj igen, det kanns ocksa bra. Har saknat dem. Men nu ar det slut pa sovmorgnar pa ett tag, pappa Wilder var som vanligt uppe med tuppen och korde igang sin musik pa hogsta volym.  Sen har det stadats oh grejats och av nan andledning hande det en hel del olyckor med vatten... Ja, vattenkrig ar vanligt hemma hos oss. Forr var det bara jag och lilla Wilder men nu har aven de andra gett sig in i leken. Kul kul.

Nu har jag antligen tagit tag i saken och besokt rektorn pa skolan dar jag jobbar, var dit idag och pratade lite om arbetet i fortsattningen. Hon har inte varit dar tidigare nar vi har jobbat eftersom hon fick barn, sa allt var en enda rora forra aret, hoppas det blir andring pa det nu. Imorgon ska jag dit och hjalpa till att stalla iordning och fixa lite innan barnen kommer nastnasta vecka. Da borjar arbetet igen och det ser jag verkligen fram emot. De ar ju darfor jag ar har. Har inhandlat lite material och borjat forbereda och planera en del, ska bli roligt att komma igang!

Ja, annars har det inte hant sa mycket. Jag ar har pa cybercentro som vanligt, har suttit och pratat lite med min van Johnston, piggar alltid upp. Annars tar jag det mest bara lugnt. Varker i fingertopparna efter gitarrspelandet och i ryggen av allt pappersklippande och grejande. Men det ar bra att man har nat att gora. Vill dock hem till huset snart, for enligt Wildercito har det kommit en massa brev till mig :)

Det basta av allt var att jag pratade med Frida pa telefonen igar. Sa skont att hora hennes rost, pratade en halvtimme men tiden rinner ju ivag sa fort. Lite irriterande att hon forsvann totalt flera ganger, sant brukar inte handa. Och snart kommer hon hit, eller ja det ar val lite mer an en manad tills dess. Men som sagt, tiden rinner ju ivag sa fort!

Jag har mest suttit pa vandrarhemmet de senaste dagarna. Jag ar dock inte helt isolerad i min ensamhet i alla fall. Lite saker har jag hittat pa. Foljde med farbror Paul och grabbarna och kopte glass igar ( som vanligt nar jag aker med honom kladdade jag ner mig ) och sen satt jag med Loren och holl henne lite sallskap i farghandeln de har pa vandrarhemmet, ocksa har jag halsat pa Aryeris en svang som numer bor hos farmorn ett tag och som jag inte sett pa tva veckor.
Annars  sitter jag for mig sjalv pa vandrarhemmet, men jag tror att jag behover lite ensamhet pa nat satt ocksa. Det ar ganska skont. Jag har ju gitarren som den snalla mannen lanade mig och brorsan...

Nu har familjen akt hem, sa jag kanner mig ensammare an nagonsin... Men det ska nog ga bra, det ar val de forsta dagarna som ar varst. Stannar pa vandrarhemmet nagra dagar, har ju fatt lana en gitarr ocksa har jag en massa lektioner att forbereda innan arbetet borjar igen. Det ser jag fram emot sa jag har nat att gora om dagarna, aven om det ar skont att ligga i hangmattan och lasa.
Nar jag kom hem igar efter ett hastigt adjo pa flygplatsen hade Azucena tvattat mina handdukar, sangklader och klader. Ocksa fick jag en stor kram och hon sa att hon var min andra mamma. Vi pratade lite pa kvallen ocksa, hon berattade att hon saknar sin son ocksa som inte bor hemma langre. Livet ar hart ibland.

Lag i hangmattan imorse och laste bok, inte samma sak utan dem. Det var sa tomt, och papegojorna verkade inte lika roliga langre...

Nu ar vi tillbaka i Dario igen, efter en vecka vid havet. Riktigt underbart var det och vi har haft mycket kul. Solat och badat pa dagarna, spelat vart eget-pahittade spel Nica-poker pa kvallarna.
Stranden var ganska ode, nastan inga turister alls. En dag hade vi hela hotellet helt for oss sjalva. Bdde inte sa manga dar i ovrigt heller, men pa lordagen var det lite drag, karaokekvall med nagra mindre begavade sangare som vi fick avnjuta fran balkongen.
Nu har vi bara tre dagar kvar tillsammans innan de beger sig hemat mot kylan igen, tre dagar som vi inte vet riktigt vad vi ska hitta pa. Men vi far ju vara tillsammans i alla fall, det ar huvudsaken.

Nu har vi spenderat nagra lugna dagar har i Dario dar vi inte har gjort sa mycket. Vi har dock hittat pa ett nytt kortspel: Nicapoker. Vi skrattade sa vi grat forsta kvallen, folk skulle nog tro tt vi ar totalt dumma i huvudet om de skulle se oss. Men shit vad kul det ar... Bara vi som fattar.

Imorgon drar vi till havet! Det ska bli riktigt skont! Lillpojken har tjatat om att sol hela tiden sa nu blir det dags. Tydligen stannar de hear i Nicaragua tva dagar langre an vad jag hade trott, tjoho! SA da hinner vi tillbaka hit nagra dagar och slipper slapa resvaskor pa bussarna, vilken mardrom!

Ha det bra i kylan!

Nu har de varit har en och en halv dag, mamma och brorsan. Och det var lange sen jag har skrattat sa mycket. Sa harligt att ha dem har. Vart soundtrack ar Rudolf med roda mueln, de hade inte haft nan julstamning hemma men nar de kom hit till mig sa tog den tydligen fart. 
 Vi har inte gjort nat sarskilt, bara kollat runt och traffat folk och tagit det lugnt. De gillar maten och varmen har verkar det som, sa det ar ju bra. Att dom trivs. Vill inte att de ska aka hem...

Dalig uppdatering pa sista tiden jag vet, men forst hande det inte sa mycket och sen var det fule rulle med managua-resa och nyar och sen var det stangt. Just nu har jag ingen ro att skriva sa mycket heller, jag vantar bara pa att klockan ska bli sju sa vi kan aka till flygplatsen och hamta mamma och brorsan som kommer runt nio-tiden! Oh, vad jag langtar! Planeringen for deras vistelse ar forsta och framst att kramas en massa, men dnar det hbegaret har lagt sig ska vi val hitta pa lite grejer. Vi ska spendera nagra dagar har i Dario, men eftersom det inte finns sa mycket att gora sa aker vi till havet en vecka ( hur det nu ska ga till att slapa massa stora resvaskor pa de fullpackade bussarna har...) och sen avslutar vi i Managua. For mig spelar det egentligen ingn roll vad vi gor, bara jag far vara tillsammans med min familj som jag inte har sett pa over tre manader. Och tre till blir det innnan jag far traffa far min...