Perspektiv
Just nu befinner vi oss i Managua hos Carol, en amerikansk kvinna som jobbar en dag i veckan pa var skola. Det var skont att komma bort ett tag och hitta pa lite saker, och hon har ett fint hem. Dar ingar bland annat:
* Ett riktigt kok, inklusive diskho
* Mjuka soffor (alltsa inga harda gungstolar)
* Kaklat badrum , vi har till och med ett eget med, som Hanna sa glatt utropade: ah, handdukar!
* Ett lager av mat, dvs ett valfyllt kylskap och ett skafferi med varor som racker langre an till dagen darpa
* Internet
* Pool
Ja, som ni kanske forstar sa ar detta inget som vi har hemma i vara familjer. Nar jag kom hit tankte jag, ah vilket lyxhus, men sen efter ett tag insag jag att detta ar alla saker som vi ar vana vid hemma i Sverige, som vi tar forgivna, utom poolen da. Men for oss, efter att ha levt sa lange under sa enkla forhallanden, verkade allt som ren lyx. Tank att ha ett enhetligt badrum, med riktig dorr och spegel sa man kan se sig sjalv nar man tvattar ansiktet. Och kaklad dusch! Med frascha handdukar upphangda pa fina krokar.
De lever inte alls i samma Nicaragua som vi gor, de har som ett eget litet mini-USA och jag tror inte att de, aven om de befinner sig i en speciell situation med manga av de hinder och skillnader som vi stoter pa, kan satta sig in i var situation. De blev alldeles hapna nar jag berattade att jag inte har nagon diskbank, ingen diskho och nar Hanna berattade att hon delade sovrum emd tva personer, varav den ena ar en man i trettioarsaldern som far agressionsutbrott lite da och da.
Det satter verkligen saker i perspektiv, att uppleva alla dessa saker pa nytt, som vi annars tar for givna. Jag menar, vi akte till en marknad idag och sen at vi pa Pizza hut och gick pa bio, vi fardades i en egen bil och stod inte inklamd i en overfull buss, som vilken nicaraguan som helst. Ja, det kanns bara konstigt alltihopa... Detta pratade jag och Hanna mycket om i bilen pa vagen hem...
* Ett riktigt kok, inklusive diskho
* Mjuka soffor (alltsa inga harda gungstolar)
* Kaklat badrum , vi har till och med ett eget med, som Hanna sa glatt utropade: ah, handdukar!
* Ett lager av mat, dvs ett valfyllt kylskap och ett skafferi med varor som racker langre an till dagen darpa
* Internet
* Pool
Ja, som ni kanske forstar sa ar detta inget som vi har hemma i vara familjer. Nar jag kom hit tankte jag, ah vilket lyxhus, men sen efter ett tag insag jag att detta ar alla saker som vi ar vana vid hemma i Sverige, som vi tar forgivna, utom poolen da. Men for oss, efter att ha levt sa lange under sa enkla forhallanden, verkade allt som ren lyx. Tank att ha ett enhetligt badrum, med riktig dorr och spegel sa man kan se sig sjalv nar man tvattar ansiktet. Och kaklad dusch! Med frascha handdukar upphangda pa fina krokar.
De lever inte alls i samma Nicaragua som vi gor, de har som ett eget litet mini-USA och jag tror inte att de, aven om de befinner sig i en speciell situation med manga av de hinder och skillnader som vi stoter pa, kan satta sig in i var situation. De blev alldeles hapna nar jag berattade att jag inte har nagon diskbank, ingen diskho och nar Hanna berattade att hon delade sovrum emd tva personer, varav den ena ar en man i trettioarsaldern som far agressionsutbrott lite da och da.
Det satter verkligen saker i perspektiv, att uppleva alla dessa saker pa nytt, som vi annars tar for givna. Jag menar, vi akte till en marknad idag och sen at vi pa Pizza hut och gick pa bio, vi fardades i en egen bil och stod inte inklamd i en overfull buss, som vilken nicaraguan som helst. Ja, det kanns bara konstigt alltihopa... Detta pratade jag och Hanna mycket om i bilen pa vagen hem...
Kommentarer
Trackback
