Telefon
I onsdag ringde jag till min älskade Maria Bröms! Viken lycka! Det kändes precis som vanligt och inte som att vi hade halva jordklotet emellan oss. Hon försökte steka hamburgare med Sara och allt var precis som vanligt. Ah, jag har saknat att kunna ringa när som helst och prata om allt. Allt det där som bara vi förstar. Alla minnen...
Sen svävade jag pa moln hela dagen.
Jag tror att de som jobbar här har lite roligt at mina telefonsamtal. I vanliga fall kommer jag hit var och varannan dag för att upptäcka vad som har hänt pa det fantastiska nätet. Men kanske en gang i veckan kommer jag och ringer. Det är billigt tycker jag, sa jag brukar prata sadär en 20 minuter. Det blir ju ganska mycket cordobas i längden, men ända billigt för mig. Men jag tror inte de tycker det och jag tror de tycker det är komiskt att jag lägger ut sa mycket pengar pa telefonsamtal. Men det är viktigt. Det känns sa bra efterat. Mest blir det ju mamma och pappa, men jag har nagra till jag borde ringa till snart. Far sprida ut det lite.
Igar var det Latin Grammy-galan, som jag och Hilton satt och tittade pa. Det var tevligt. Mitt i allt kom pappan hem. För övrigt var det första gangen jag hörde Hilton berätta ett skämt för sin pappa, det brukar vara ganska stelt mellan dem annars. Han skrattade faktiskt. Och inte nog med det, när det var nagot salsa-uppträdande fragade pappan om jag gillade rytmen." Ja, jag gillar den, du da? " Och han svarade ja och berättade en massa om dem som sjöng. Vad förvanad jag blev, trodde inte man gillar sant när man är superkristen. Allt annat verkar ju vara tabu... Men det var ju roligt att folk kan överraska.
/ Emelie
