Färger i en vind

Hanna skriver:

Äntligen så börjar man komma in i rytmen... nu går det enklare...!!!
Nu har det gått drygt 3 veckor sedan vi kom hit och ja.. dagarna rullar på. Bättre och bättre. Jag är mer pigg och alert, mer "med på noterna".
Vi har gjort om våra bildgrupperna på skolan och det känns så bra. Nu känns det som om man kan börja jobba på riktigt med barnen och med bild. Att hålla på med sitt "mission" här. Ett meningsfullt arbete.
Idag hade vi våran sista riktiga lektion med en hel klass, sexorna, och då blev jag på slutet målad i ansiktet av en tjej som väldigt gärna ville måla mitt ansikte. Ja ja.. låt gå då tänkte jag......

Man börjar fatta mer hur det nicaraguanska folket fungerar nu... som ja jag ska ta exempel. Om man säger en tid man ska träffas, exempel klockan 3, då menar dom egentligen halv fyra, kvart i fyra. Dom är jämt sen.
Och ofta om man bestämmer saker, man ska göra och träffas, då vet man egentligen inte om det kommer att ske för Nicaraguanerna gilalr att skjuta upp saker. Till senare, senare... imorgon...... nästa vecka....
Ja, sjukt irriterande kan man tycka som en tidpunktlig svenska jag är.  :)

I familjen känns det ja, vissa saker behöver man prata om mer, och andra inte... men jag hade ett ordentligt samtal med carlos och daysi angående vissa saker som jag var väldigt frustrerad på. Det är svårt att få det att bli seriöst, för det blev mycket fniss och hysch från familjen zamoras sida men ja... det är så himla svårt att förklara. Jag vill gärna berätta allt men ja... det uppskattas inte av alla om det blir för personligt(!).
Jag själv läser ju hellre tokiga, väldigt personligt skrivna bloggar!

Jag hade tänkt lägg upp massor av bilder men internet här vill inte samarbeta... så tyvärr....
Men ja, jag lever, jag mår bättre och jag lär mig hela tiden. Jag vill inte åka hem.
Nu ska det börja! :)