Omtumlande kanslor
Den har dagen var valdigt omtumlande, inte bara for det dar med taxisnubben. Men jag satt och pratade med pappan i min familj efter lunchen. Han ville att jag skulle prata lite engelska med honom for han ville lara sig. De har nat konstigt satt att lara ut engelska har for det ar ingen som lar sig... Men i alla fall, vi hade en liten engelskalektion. Och sen berattade han massa saker for mig om sitt "forra liv" och om sin omvandlig. Han ar numer kristen och mycket engagerad i kyrkan. Men fore var det mycket annorlunda. Men det ar mycket beundransvart att han var sa arlig och berattade allt for mig. Om vissa saker som han skamdes for och hur han var da.
Sen berattade han en massa jobbiga saker om barn harikring. Grannungen, han som jamt brukar komma in till mig och titta pa mina teckningar och rita och nyfiket utforska mina saker, blir tydligen slagen av sin pappa. Det va riktigt jobbigt att hora. Det kandes som ett hart slag i magen. Sedan berattade han om fyra barn vars pappa tog livet av sig nyligen. Jag visste det redan, men han berattade mer om vad pappan hade gjort fore och hur allt gick till. Jag madde riktigt daligt av att hora allt. Att jag redan visste att den dar mannen hade tagit livet av sig var for att en larare pa skolan berattade det forst, sen hade jag ett av barnen pa var bildlektion. Han fragade mig nar jag gick forbi om han fick beratta en sak. Javisst, sa jag. Ocksa berattade han helt rakt att hans apappa hade dott, hur det gick till och att de akte till skjukhuset och vad som hande dar. Det var ocksa riktigt jobbigt. Man vet liksom inte hur man ska hantera sant, vad ska man saga? Vad ska man gora?
Men sen pratade jag och pappa Wilder om bra saker. Han tyckte att jag gjorde en san bra grej som ville komma till Nicaragua och hjalpa barn. Att han har sett att jag ler hela tiden och att jag har uppfyllt min drom. Allt det ar mirakel sager han. Och ja, det kan jag halla med om. Sen kom han , kristen som han ar, in pa att allt detta goda i mig, allt det bra som hander mig, ar Gud. Han har sagt flera ganger att jag kommer att vara kristen nar jag aker fran Nicaragua. Visst jag tycker vissa saker ar bra, men jag har redan min egen livsaskadning som jag haller fast vid. Jag tycker inte om det dar med att folja bibelns slaviskt och alla forbud och synd och allt sant. Men det ar annu lite svart att forklara det for honom. Han fragade varfor jag inte tror pa Jesus, eftersom allt detta bra hander och finns i mig. Men det ar en gata aven for mig, som inte ens gar att besvara pa svenska.
Jag hade faktiskt svart att halla taranra tillbaka efter allt jag fick hora, bade det fina och det hemska. Alla kanslor bara virvlade omkring i min mage.
Idag har jag minsann tvattat klader. det vill saga for hand pa en san dar rafflad stengrej. Mamman fragade om hon skulle gora det at mig, men jag ville gora det sjalv. Det gick bra och en flack som inte gick bort i tvattmaskinen hemma fick jag bort med supertvalen och hart stengnuggande! Sen har jag aven duschat riktigt for andra gangen. Annars ar det osa ur en hink som galler. Det har sin charm och jag borjar vanja mig vid det, sa det kandes lite konstigt att duscha som vanligt...
Och just det. Sen hade jag en liten privat bildlektion. Det borjade med att Wilder och grannungen ville rita av min snogubbe som jag hade gjort. Sen hangde aven Aryeris pa. Sen vare ville de gora det en gang till och da vallde det in en hel dros med ungar som ville rita snogubbar. Sa vi satt dar, atta nio stycken, och ritade snogubbar vid ett koksbord i Nicaragua, varav majoriteten aldrig har sett en snogubbe. De var sa sota och sa noggranna. Det var riktigt roligt.
/ Emelie
Sen berattade han en massa jobbiga saker om barn harikring. Grannungen, han som jamt brukar komma in till mig och titta pa mina teckningar och rita och nyfiket utforska mina saker, blir tydligen slagen av sin pappa. Det va riktigt jobbigt att hora. Det kandes som ett hart slag i magen. Sedan berattade han om fyra barn vars pappa tog livet av sig nyligen. Jag visste det redan, men han berattade mer om vad pappan hade gjort fore och hur allt gick till. Jag madde riktigt daligt av att hora allt. Att jag redan visste att den dar mannen hade tagit livet av sig var for att en larare pa skolan berattade det forst, sen hade jag ett av barnen pa var bildlektion. Han fragade mig nar jag gick forbi om han fick beratta en sak. Javisst, sa jag. Ocksa berattade han helt rakt att hans apappa hade dott, hur det gick till och att de akte till skjukhuset och vad som hande dar. Det var ocksa riktigt jobbigt. Man vet liksom inte hur man ska hantera sant, vad ska man saga? Vad ska man gora?
Men sen pratade jag och pappa Wilder om bra saker. Han tyckte att jag gjorde en san bra grej som ville komma till Nicaragua och hjalpa barn. Att han har sett att jag ler hela tiden och att jag har uppfyllt min drom. Allt det ar mirakel sager han. Och ja, det kan jag halla med om. Sen kom han , kristen som han ar, in pa att allt detta goda i mig, allt det bra som hander mig, ar Gud. Han har sagt flera ganger att jag kommer att vara kristen nar jag aker fran Nicaragua. Visst jag tycker vissa saker ar bra, men jag har redan min egen livsaskadning som jag haller fast vid. Jag tycker inte om det dar med att folja bibelns slaviskt och alla forbud och synd och allt sant. Men det ar annu lite svart att forklara det for honom. Han fragade varfor jag inte tror pa Jesus, eftersom allt detta bra hander och finns i mig. Men det ar en gata aven for mig, som inte ens gar att besvara pa svenska.
Jag hade faktiskt svart att halla taranra tillbaka efter allt jag fick hora, bade det fina och det hemska. Alla kanslor bara virvlade omkring i min mage.
Idag har jag minsann tvattat klader. det vill saga for hand pa en san dar rafflad stengrej. Mamman fragade om hon skulle gora det at mig, men jag ville gora det sjalv. Det gick bra och en flack som inte gick bort i tvattmaskinen hemma fick jag bort med supertvalen och hart stengnuggande! Sen har jag aven duschat riktigt for andra gangen. Annars ar det osa ur en hink som galler. Det har sin charm och jag borjar vanja mig vid det, sa det kandes lite konstigt att duscha som vanligt...
Och just det. Sen hade jag en liten privat bildlektion. Det borjade med att Wilder och grannungen ville rita av min snogubbe som jag hade gjort. Sen hangde aven Aryeris pa. Sen vare ville de gora det en gang till och da vallde det in en hel dros med ungar som ville rita snogubbar. Sa vi satt dar, atta nio stycken, och ritade snogubbar vid ett koksbord i Nicaragua, varav majoriteten aldrig har sett en snogubbe. De var sa sota och sa noggranna. Det var riktigt roligt.
/ Emelie
Kommentarer
Trackback
