Emelie vs. Hanna
Detta ar sannerligen det sjukaste jag har gjort i mitt liv. Det borjade som sagt som ett skamt om att jag och Hanna skulle boxas igar. Men pa nat satt sa blev det allvar. Hur det gick till vet jag inte, kanske for att vi gillar utmaningar och att gora knappa saker. De akte runt i bil med hogtalare och gorde reklam for det ocksa i tva dagar. Jag tankte: vad har vi gett oss in pa?
Boxningsdagen tog sin borjan pa vandrarhemmet, dit jag och Hanna gick for att mgas, ta det lugnt och kanske trana lite. Helt plotsligt kommer det en grupp pa sadar en trettio personer. Det dar ar alla som ska boxas ikvall, och domare, sager Azucena, nagra ar professoionella. Snacka om att kanna sig bortkommen! Alla at pa vandrarhemmet, vi med. Och Azucena berattade for dem att vi ocksa skulle ga en match pa kvallen. Haha, det kandes mest som ett skamt for var del, och som att vi skulle gora oss till atloje. En kille berattade att om det var fullsatt skulle det vara 500 personer! Jag som alltid har varit feg nar det galler att gora saker infor folk, ocksa gar jag med pa att gora nanting helt oforberedd och nagot saom jag inte ar bra pa infor 500 personer i Nicaragua!
Nu blev det inte fullsatt som tur var, men sakert en 200, 250 pers i alla fall. Och ja, vi kande oss bortkomna aven nar vi kom till platsen dar matcherna skulle aga rum.
Vi var nummer fyra, och nar det val var var tur blev vi valdigt ompysslade och fick mycket hjalp och tips. Nan knot handskarna, en annan fixade hjalmen, stoppade undan haret, stoppade in tandskyddet, smorjde in ansiktet med vaselin, hjalpte oss att varma upp osv.
Innan var jag saker pa att det skulle bli bara tok, att vi skulle skratta och greja. Men nar vi val kom upp i ringen var det blodigt allvar som gallde. Fullt os! Jag blev forvanad over vilka harda slag Hanna slog, nar vi hade tranat var det bara fjuttslag. Och nar forsta ronden var over var jag helt slut. Sjonk ner pa pallen, fick vatten, andades. Blev peppad av tva killar fran Matagalpa, de fick vara mina ja, vad sager man? coacher?.
Sen tande jag till som bara den, vet inte var jag fick all energi ifran, men efte att Hanna hade haft lite overtag kandes det som tankte jag att nu javlar. Och oste pa av alla mina krafter. Sen var det over! Shit vad kul det var, vilken adrenalinkick!
Bade jag och Hanna ar sugna pa att borja trana lite grann, Lester har traningar pa vandrarhemmet, skulle vara skitkul!
/ Emelie
Boxningsdagen tog sin borjan pa vandrarhemmet, dit jag och Hanna gick for att mgas, ta det lugnt och kanske trana lite. Helt plotsligt kommer det en grupp pa sadar en trettio personer. Det dar ar alla som ska boxas ikvall, och domare, sager Azucena, nagra ar professoionella. Snacka om att kanna sig bortkommen! Alla at pa vandrarhemmet, vi med. Och Azucena berattade for dem att vi ocksa skulle ga en match pa kvallen. Haha, det kandes mest som ett skamt for var del, och som att vi skulle gora oss till atloje. En kille berattade att om det var fullsatt skulle det vara 500 personer! Jag som alltid har varit feg nar det galler att gora saker infor folk, ocksa gar jag med pa att gora nanting helt oforberedd och nagot saom jag inte ar bra pa infor 500 personer i Nicaragua!
Nu blev det inte fullsatt som tur var, men sakert en 200, 250 pers i alla fall. Och ja, vi kande oss bortkomna aven nar vi kom till platsen dar matcherna skulle aga rum.
Vi var nummer fyra, och nar det val var var tur blev vi valdigt ompysslade och fick mycket hjalp och tips. Nan knot handskarna, en annan fixade hjalmen, stoppade undan haret, stoppade in tandskyddet, smorjde in ansiktet med vaselin, hjalpte oss att varma upp osv.
Innan var jag saker pa att det skulle bli bara tok, att vi skulle skratta och greja. Men nar vi val kom upp i ringen var det blodigt allvar som gallde. Fullt os! Jag blev forvanad over vilka harda slag Hanna slog, nar vi hade tranat var det bara fjuttslag. Och nar forsta ronden var over var jag helt slut. Sjonk ner pa pallen, fick vatten, andades. Blev peppad av tva killar fran Matagalpa, de fick vara mina ja, vad sager man? coacher?.
Sen tande jag till som bara den, vet inte var jag fick all energi ifran, men efte att Hanna hade haft lite overtag kandes det som tankte jag att nu javlar. Och oste pa av alla mina krafter. Sen var det over! Shit vad kul det var, vilken adrenalinkick!
Bade jag och Hanna ar sugna pa att borja trana lite grann, Lester har traningar pa vandrarhemmet, skulle vara skitkul!
/ Emelie
Kommentarer
Trackback
