Funderingar
De senaste dagarna har jag inte matt sa bra. Jag har rannsakat mig sjalv och stallt en massa fragor. Langtar jag hem? Nej. Langtar jag efter min familj? Nej. Vill jag till Sverige? Absolut inte. Det jag har kommit fram till ar inte att det ar mig det ar fel pa, det ar inte jag som har problem. Nej, det ar allt man far hora om alla runt omkring sig. Allt skit som hander. Sa jag skrev en lista for att fa ur mig alla daliga kanslor. Och jag har en kansla av att den listan kan komma att fyllas pa for evigt... Pappor som slar sina barn, pojkvanner som slar sina flickvanner, sjalvmord och barn utan pappa, idioter som behandlar mina vanner helt oacceptabelt ( nu pratar jag om idioten i ett tidigare inlagg), vanner som funderar pa att ge upp sina drommar. Allt detta svider fruktansvart inuti.
Senast idag var det en mamma som kom och kikade in pa bildlektionen, hon ville tittta pa sin dotters teckning och nar de hade slutat stod hon och jag utanfor och pratade en massa. Det var jobbigt att hora allt. Men jag tror det ar viktigt anda, att man ser sant har och inte blundar for det onda. Aven om det ar jobbigt tror jag man blir starkt av det till slut.
Idag kandes det dock battre, barnen var dock olidligt jobbiga sista klassen. I(ngen ordning alls. Vi har i alla fall jobbat med fargcirkeln denna vecka, det har varit kul. Men kulast var nar femmorna, som hann klart tidigt, fick mala sina kanslor. Det blev en hel del fina nyanser och blandningar. Kul att se. Dock kanns det som att flickorna haller sig innanfor ramarna, det ska vara mer korrekt, och killarna ar mer fria. Det markte vi pa just de malningarna. Varfor ar det sa?
Efter att ha sovit ett tag gick vi i alla fall abajo och traffade Pituca, alltid lika uppiggande. Satt hos henne och sen gick vi till parken och chillade bara.
Hasta luego!
/ Emelie
Senast idag var det en mamma som kom och kikade in pa bildlektionen, hon ville tittta pa sin dotters teckning och nar de hade slutat stod hon och jag utanfor och pratade en massa. Det var jobbigt att hora allt. Men jag tror det ar viktigt anda, att man ser sant har och inte blundar for det onda. Aven om det ar jobbigt tror jag man blir starkt av det till slut.
Idag kandes det dock battre, barnen var dock olidligt jobbiga sista klassen. I(ngen ordning alls. Vi har i alla fall jobbat med fargcirkeln denna vecka, det har varit kul. Men kulast var nar femmorna, som hann klart tidigt, fick mala sina kanslor. Det blev en hel del fina nyanser och blandningar. Kul att se. Dock kanns det som att flickorna haller sig innanfor ramarna, det ska vara mer korrekt, och killarna ar mer fria. Det markte vi pa just de malningarna. Varfor ar det sa?
Efter att ha sovit ett tag gick vi i alla fall abajo och traffade Pituca, alltid lika uppiggande. Satt hos henne och sen gick vi till parken och chillade bara.
Hasta luego!
/ Emelie
Kommentarer
Trackback
