Para tus sueños
Har inte sa mycket att berätta, de senaste dagarna har det inte hänt sa mycket, skönt medn ganska trakigt faktiskt. Har mest kollat pa tv och jag tycker det är sa trakigt! Filmer gar det bra, men när det handlar om serier som är värre än Vara bästa ar och värdelösa "underhallnings"program, ja da star jag inte ut. Sa jag har dragit mig undan en del och läst, är nu pa slutet av sista Harry Potter, skitspännande!
Idag fick jag i alla fall besök av Hanna pa morgonen, det var trevligt. Vi satt ute i trädgarden och pratade en massa, det Kändes bra som vanligt. Sen gick vi hem till henne ett tag innan Hilton kom och hämtade upp mig. Och da var stunden inne att lämna över de pengar vi, nagra av oss som var hit i vintras, har samlat ihop at honom, för hans drömmar. Han blev otroligt glad och tacksam, och väldigt känslosam. Kunde inte tacka oss tillräckligt och ville aldrig sluta kramas, sen gick han hela vägen fran Hanna och hit och berättade hur tacksam han var, men att han inte kunde uttrycka det ordentligt för han var sa känslosam, att han knappt kunde andas, att han hade känt sig nere pa sista tiden och pratat med sin fe om allt och bett om hjälp, och nu, idag kom den hjälpen.
Nu väntar en ny arbetsvecka, förmodligen den sista pa detta sätt eftersom vi vill ha lite förändringar. Sa jag och Hanna har även planerat en del idag.
Förra veckan fick jag trevligt besök under min lektion. Jag hade gatt ut med nagra barn för att de skulle försöka pa sina malningar at torka. Da fick jag syn pa en svart hund som var misstänkt lik Bruno, "var" hund. Sa jag tänkte, oj han ser precis ut som Bruno, och sen fick jag syn pa halsbandet och de lätt kobenta bakbenen och tänkte: Det är Bruno! Och visst var det det :) Och sa berättade jag för barnen att jag bor i den här hundens hus. Da ville alla klappa hunden :) Bruno hade tydligen följt med Hilton hela vägen till skolan för att hämta upp mig. Trevlig överraskning!
/Emelie
Idag fick jag i alla fall besök av Hanna pa morgonen, det var trevligt. Vi satt ute i trädgarden och pratade en massa, det Kändes bra som vanligt. Sen gick vi hem till henne ett tag innan Hilton kom och hämtade upp mig. Och da var stunden inne att lämna över de pengar vi, nagra av oss som var hit i vintras, har samlat ihop at honom, för hans drömmar. Han blev otroligt glad och tacksam, och väldigt känslosam. Kunde inte tacka oss tillräckligt och ville aldrig sluta kramas, sen gick han hela vägen fran Hanna och hit och berättade hur tacksam han var, men att han inte kunde uttrycka det ordentligt för han var sa känslosam, att han knappt kunde andas, att han hade känt sig nere pa sista tiden och pratat med sin fe om allt och bett om hjälp, och nu, idag kom den hjälpen.
Nu väntar en ny arbetsvecka, förmodligen den sista pa detta sätt eftersom vi vill ha lite förändringar. Sa jag och Hanna har även planerat en del idag.
Förra veckan fick jag trevligt besök under min lektion. Jag hade gatt ut med nagra barn för att de skulle försöka pa sina malningar at torka. Da fick jag syn pa en svart hund som var misstänkt lik Bruno, "var" hund. Sa jag tänkte, oj han ser precis ut som Bruno, och sen fick jag syn pa halsbandet och de lätt kobenta bakbenen och tänkte: Det är Bruno! Och visst var det det :) Och sa berättade jag för barnen att jag bor i den här hundens hus. Da ville alla klappa hunden :) Bruno hade tydligen följt med Hilton hela vägen till skolan för att hämta upp mig. Trevlig överraskning!
/Emelie
Kommentarer
Trackback
