Färger i en vind

Jag fick order av min mor att inte skriva fula ord i bloggen. Jag ska forsoka att inte gora det.

Pa mandag borjar vi undervisningen pa Academia Christiana. Vi kommer att ha sammanlagt ca 100 st barn i bildgrupperna.... herregud... hur ska detta ga undrar jag, men det loser sig. Det blir roligt.

Samtidigt gar planerna fram tillsammans med en man som heter Jairo som jobbar inom Senda de Libertad organisationen som stodjes av PMU iSverige. TIllsammans med han ska vi n`gon eftermiddag i veckan jobba med en mindre grupp barn, ungdomar.... jag tror det kan bli valdigt intressant.  Jag aterkommer med info om det.

Pa morgonen vaknar jag klockan 5, av att tupparna galer(?) later..... sedan satts det pa radio........... hog musik......... man forosker sova... men nej.....!

Pa kvallarna har jag hittills umgatts med grannarna och alla barnen. Det ar mysigt och rolig. Vi sitter utanfor husen vid vagen och pratar, skrattar och ater.

Just nu kanner jag mig anda valdigt ledsen och sorgsen for jag saknar mina vanner oerhort mycket.... Det ar inte latt, kan jag erkanna. Jag forstar inte spraket, och jag vill kunna forklara och be om olika saker, och ja.... jag ar valdigt trott och skulle helst nu bara vilja lagga mig ner och grata tusen miljoner tarar.
Vanner ar valdigt viktigt. Kom ihag det.
Jag onskar jag kunde fa traffa mina narmaste vanner for en stund iallfall och bara fa kramas och hora deras  roster, och prata..... skratta.....

Igar fargade jag horet negro (svart) igen.... da gick vi over till grannfamiljen och dar Jasmina, granntjejen, fargade haret.. men allt eftersom sa kom det fler hander in i haret...... manga ville hjalpa till.. och resultatet blev bra.  Men nar vi skulle ga och kopa harfargen fick vi finkamma hela lilla Dario tills vi antligen hittade en liten butik som hade...... thank god.

och nu ska ni fa lite skvaller, for jag vet att folk gillar det. Darfor ar jag arlig och oppen, som en oppen bok for er.... For jag ar ju fortjust i Carlos, den jamnariga pojkeni familjen. Det var han i mig ocksa i vintras, men nu vet jag inte. Antingen ar han blyg eller sa tycker han helt enkelt inte om mig. Han undviker mig, tittar mig inte i ogonen... NO! Nada! VAd ar detta? Lagstadie-fasoner. Men familjen och grannskaper ser och granskar detta och verkar gotta sig i det hela.. hehe. De sager att han ar blyg, embarresed, nervos.. infor mig. Men herregud... da kan han val visa vad han vill. Ar det sa har pojkar/man ar? Ja kanske, tyvarr. Well, i vintras spirade karleken mellan oss iallfall. Why do you break my heart.....

Att jag aldrig har tur i karlek. Oj oj oj oj!

Nu vill jag ga hem och begrava mitt huvud i kudden och tycka synd om mig sjalv........
Hejda.

Jag kopte iallafall ett skitstort cornflakes paket igar, direkt importerat fran USA, och det var ratt sa dyrt men.... ja jag behovde det.




titta vad vackert! Vi var till skolan igar och pratade lite, har ar utsikten........... vackert va?




En helt vanlig vag i Nicaragua



Har har vi guapon (snyggingen) till vanster och hans van.......



Utanfor huset.... palmerna svajar.......






/ HannaMontana