Färger i en vind

Sa har vi klarat av var forsta arbetsdag! Var lite nervos fore och vaknade flera ganger pa natten. Men det gick bra, mycket tack vare Cristian som ska vara med oss hela tiden. Han hade pli pa ungarna och forklarade bra, det blev sa att han efter forsta klassen presenterade vad vi skulle gora och inte jag, men det ar bra att han ar engagerad!

Dagens uppgift, eller veckans kanske jag ska säga, är att rita självporträtt. Ganska intressant da vissa malar sig som blonda fast det inte är det, vissa i skoluniformer och andra i basketdräkt. Det säger nog mycket om personen i fraga.  Men de var sa sjukt snabba, sa när de blev klara fick de skriva lite om sig själva, och rita sin familj och sitt hus och pa slutet var de sa snabba att de fick rita sig sjalv i framtiden ocksa. Fast vi sa at dem att ta det lugnt, det finns mycket tid. De var väldigt högljudda ibland men ack sa söta. Vissa fragade en massa om min familj och sa vidare. Sen fick jag höra av ett gäng fjärdeklassare att de längtar till nästa mandag. Och sa fick vi en massa pussar och kramar, speciellt av treorna. Da har man sannerligen lyckats!

Cristian fragade vad de tyckte pa slutet och alla ville ga fram till tavlan och saga nagot, det värmde. De sa sa fina saker och de var sa söta!

När vi kom hem fick vi vara med om ett litet äventyr. Hiltons pappa hade nämligen stängt dörren med nycklarna inne i huset, sa de försökte sticka in pinnar genom fönstren för att pilla upp spärren, till slut fick Hilton ställa sig pa en stege och sticka in en pinne uppifran (det är en liten glipa mellan väggen och taket) och till slut gick det. Det hela sag väldigt roligt ut!

Gissa vad vi at när vi kom hem da? Jo, ris och bönor och cuajada ( nan slags ost, faktiskt riktigt god, salt), som vanligt. Jag har fatt tillbaka matlusten, ett tag hade jag ont i magen, sa jag fick tvinga i mig de där jäkla bönorna, men nu är det bättre sa nu smakar det bra igen.

Aryeris vill att Hilton tar med mig till Managua pa torsdag, det vill jag med! Hon har redan planerat vad vi ska göra, sa jag hoppas att jag inte kommer att ha nagra lektioner da, för det skulle vara hur kul som helst, särskilt med tanke pa att det var sa kul i lördags! Hoppas hoppas hoppas!

Sen maste jag bara säga att jag är sa otroligt lycklig här. Verkligen. Jag är sa nöjd med allt. Jag älskar den här livsstilen, älskar livet i Nicaragua. Det finns sa mycket underbara människor här och jag har sa himla kul med Hilton, vi hittar pa saker hela tiden, inte sa märkvärdiga, men ända, ocksa har vi som sagt lite planer :) Det är skönt att ha Hanna här ocksa, brukar titta in hos henne lite da och da, ocksa brukar vi hämta upp henne och promenera eller sätta oss i parken och äta glass.

Och mamma och pappa, jag skulle hälsa fran mamma Jolanda att ni inte behöver oroa er, för jag har hamnat i en bra familj :D Det är sa sant.

Ha det bra suecos!

/ Emelie