Lion of Judah, lamb of God

Nu har jag malat klart lejonet med sitt lamm. Det blev faktiskt riktigt bra, jag ar sa nojd. Jag blev ju helt forskrackt nar jag forstt fick se bilden som jag skulle mala eftersom den sag sa sjukt svar ut. Men har man bara viljan sa gar det. Riktigt roligt var det ocksa. Kommer en bild inom kort.


Underhallning

Jag stannar en dag langre an planerat i Managua. Nar jag sa till Brad att jag verkligen uppskattade att de lat mig bo hos dem sa sa han bara att nar de kopte huset, som egentligen var for dyrt, sa var det for att sa manga som mojligt skulla kunna njuta av det. Och det har jag gjort! Pool, hangmattor, slappat, och jag har kunnat mys-sitta vid internet i soffan och inte stressat skrivit mina inlagg pa ett cyber-stalle fullt med folk.

Formiddagen var bara slapp. Sen foljde jag med Carol och kikade nar hon coachade tjejernas basketlag. Det var lite komiskt. Bara en massa gringas. Pa ett satt  paminde de om karaktarer i en san dar typiskt amerikansk ungdomsserie, satt for  mig sjalv och gissade mig till karaktarerna. Samtidigt drog jag en parallell till  tjerer som spelade fotboll pa hogstadiet. Hon som gar in stenhart och inte tar nat pa lek, hon som ar lite dum men vill lara sig sa hon staller dumma fragor, hon som ar dum och lite fnissig och inte bryr sig om hon tappar bollen utan bara fnittrigt skuttar vidare, hon den dar 'coola' tjejen med franvarande, overlagsen blick som behaller de stora orringarna pa... Ja, det var sannerligen Enen liten stund av underhallning.

Jag har aven last ut min otroligt spannande bok Andras plaga som fick ett valdigt ovantat och nervkittlande slut.


The boy in the striped pyjamas

Jag maste bara beratta om en mycket stark film som vi sag pa igar hemma hos Carol. The boy in the striped pyjamas. En film om koncentrationslager ur ett barns perspektiv.
Den handlade om en tysk familj under andra varldskriget vars pappa var soldat och blev befordrad vilket innebar att familjen var tvungen at flytta ut pa landet.
Huset var ganska isolerat och barnen fick inte ga ut. Man fick folja allt ur den attaarige Brunos perspektiv. Och han forstod inte varfor allt var sa konstigt. Bonder i pyjamas som arbetade pa ett stalle omringat av taggtrad for att inte djur skulle kunna ta sig ut (vilka djur?) och dar manniskor som hade nummerlappar som en del av en lek? Sa langt ifran sanningen man bara kan komma... Och vad var den dar svarta roken som kom fran de stora skorstenarna, som luktade sa illa..?
Verkligen en film som jag rekommenderar! Stark film. Slutet klockrent.

Jobb

Nu har jag jobbat i tre veckor efter det langa lovet, sa jag tankte att jag skulle beratta lite om det.
Vi har fatt ett nytt klassrum, som delas med musik, sa ibland kommer profesor Niholas in med sina elever for det ar nat som inte stammer i schemat. Vi har flyttat om nagra lektionr men anda ar det nat som inte stammer, sa da far han ta sina flojtar och ga nan annanstans.
Klassrummet ar stort och luftigt och mycket battre an det andra och vi har ett forrad dar va forvarar allt material. Vilket vi inte heller hade forut, utan fick ga till sekreteraren och hamta fran hennes skap.
Jag har halva klasser, organiserade i tva grupper som de faktiskt verkar folja, sa eleverna far ha bild var annan vecka. Dock ar det bara 45 minuter sa det galler att komma igang snabbt for att hinna med allt.
Det vi har jobbat med hittills ar monster och abstrakta ansikten for att fa fart pa barnens fanasi och for att de ska forsta att konst inte behover var sa korrekt. Men vi har aven gjort ansikten som ska verka trovardiga, ni vet med en massa linjer mitt i ansiktet att utga ifran. Vi har ocksa jobbat med randig och skrynklig konst.
Den tid som ar kvar hoppas jag kunna gora nagra figurer med hjalp av tapetklister, tidingspapper och ballonger och kanske nat figurer med zernitlera.
Nar det galler forskolan har vi gjort parlplattor och malat med flytande farg. Det ar svarare med forskolan tycker jag, de ar sa sma och jag vet liksom inte vilken niva de ar pa. Forra aret skulle de fa rita djur till exempel, men det var det nastan ingen som kunde. Och nu ar det nya barn som verkar annu mindre...

Managua

Just nu befinner jag mig i Managua hos Carol och hennes familj, igar kvall at jag en latt middag med dem pa tacorestaurangen hemma i Dario, de hade gjort nan sorts ungdomsgrej i nan kyrka dar sa det passade bra att jag akte med dem hit. Sa nu har jag aven fatt lara kanna Carols man Brad som ar riktigt trevlig, jag kanner mig verkligen valkommen och han ar verkligen intresserad av att hora om mitt liv och sant. Igar kvall nar vi kom sa han: du kanner val till reglerna...? Oj, ar han san tankte jag, vilka regler? ... det ar ditt hus. 

Idag har vi varit till kyrkan, inte sa lyckat, atit frukost pa et pannkaksstalle och sen har jag bara legat vid poolen och last. Skont. Inte for att jag gor sa mycket mer an slappar i vanliga fall pa min fritid, men med pool blir det ju annu battre.

 Saknar dock min nica-familj. Det kanns som att var relation bara blir battre och battre. Harom dagen tog jag en morgonpromenad med pappan och sonen och hunden. Vi tog oss over murar och genom taggtradsstangsel och taggbuskar i den starka sol. Nar jag kom tillbaka var jag rod som en mogen tomat i fajset och damm overallt. Men mamman brukar jag mest sitta och prata och dricka kaffe och skratta at en massa tokigheter. Hon ar for go.

En annan kvall berattade lille Wilder for mig att  han och pappan brukade ta sig upp pa taket till bussen som vi har och titta pa stjarnorna, sa de fragade om jag ville folja med. Det var sa himla mysigt att bara ligga dar och titta upp pa stjarnorna och hora pappan beratta om livet, Gud, universum, historier. Han sa att nar man ligger sa har och tittar pa stjarnorna kanner man sig bra liten, men sjalv kande jag mig stor pa nat satt, nagot han tyckte var valdigt positivt. Nar det var dags att ga ner sa hade Wilder somnat pa hans arm, det var sa gulligt.

Imorgon aker jag formodligen tillbaka, innan dess skulle jag vilja ga pa marknad och handla lite presenter coh sant.

Jag var aven med Carol, som undervisar en dag i veckan pa samma skola som jag, pa henes lektion i onsdags. Jag tror att jag kan lara mig mycket av henne, hon har jobbat i flera ar som bildlarare i USA tidigare och ar jatteduktig. Hon har de aldre eleverna, sa det var lite annorlunda an mina lektioner. Kommer att vara med henne de andra onsdagarna ocksa, for att lara mig mer och for att hon uppskattar hjalpen.

Ja, nu hoppas jag att mamma blir glad nar jag har skrivit sa mycket :)

En fin stund

I sondags var jag med om en av de finaste stunderna i mitt liv. Jag var till kyrkan igen med familjen. I borjan var det val som vanligt de sjong och predikade lite utan att jag blev overdrivet berord. Men sen mot slutet gick alla langst fram och stallde sig och bad och sa. Da sa pastorn att man skulle leta reda pa en van eller slakting att halla om eller halla i handen.

Jag stod dar for mig sjalv och tankte jaha vem ska jag leta pa, men sa vinkade min nica-pappa dit mig till honom och Yolanda, sa jag fick sta dar med dem, Aryeris kom ocksa och klangde sig fast ocksa stod vi dar och holl om varandra och pappan bad for oss, la handen pa mitt huvud, det ar nat speciellt med hur han lagger handen pa huvudet, och sen sa han "det har ar min familj, valsigna min familj". Det var sa fint. Sen kramades vi och han sa, "tack emelie, tack for att du ar en bra person". "Tack for att du  ar min nica-papa" sa jag, "du ar min dotter", sa han.
Sen fortsatte pastorn att prata. Men efter ett tag kom min pappa igen. "Forslin" sa, som han brukar saga. Ocksa kramades vi. "Emelie Forslin Vega" (hans efternamn). Ah det var sa fint, tararna slutade aldrig rinna fran den stunden jag stallde mig framme och holl om dem. Och nar jag antligen fatt stopp pa dem sa kom pastor Harry fram och kramades och pratade om mig och gud som hade skapat mig med en mening och en massa finna saker. Det lamnade inte ogonen torra heller kan jag saga...
Ja, en riktigt fin stund i livet.


Malning

Nu har jag fatt en sjuhelvetes utmaning kan jag saga!
Forra veckan malade jag och min nica-pappa om huset, det var roligt. Forut var det betonggratt, men nu ar det ljusrosa med himmelsbla detaljer. Det blev sa fint och det var Wilder sjalv som valde fargerna. Han tycker aven att vi ska mala om inne ocksa, dar det egentligen ar gult men det ar sa mycket smuts efter vaggarna sa det ar inte sa fint...
Men inte nog med det, han tycker aven att jag skulle gora en vaggmalning. Ja, det skulle ju vara kul. Tankte att det blir val nat enkelt, men nej da. Varsta lejonet har han skrivit ut, med skuggor och allt, om vaktar ett lamm. Lika svart som det verkar... Men jag gillar utmaningar, om jag intalar mig sjalv att jag kan sa kan jag och det kommer bli skitbra. Sa att de alltid kan tanka pa mig nar de ater, sa han...

Kyrkan

Jag var till kyrkan i sondags, vet inte varfor men jag bara kande att jag ville ga dit. Pappa Wilder sa att det var den helige anden som ledde mig dit och sa kanske det var.

Kande mig lite bortkommen nar vi kom dit men det var ganska roligt nar de satte igang, det var inte sasom man tanker sig en vanlig kyrka hemma. Har ar de evagelister (min egen oversattning, vet inte om det heter sa pa svenska) och det var mycket roligare, de borjade med att spela och sjunga en massa med trummor och grejer sa det blev ett rejalt drag.

 Folk var tokiga och hoppade omkring och sjong och skrek. Till en borjan satt jag bara och betraktade allt, det var sa roligt att se. Men sen tog Wilder min hand och drog upp mig fran stolen. Tror nog att jag drogs med och hoppade lite jag med. Sen skulle det predikas och bes och greja och sen gick alla langst fram och de fragade typ om det var nagon ny dar som ville ta emot den helige anden eller nat sant. Sa da ledde min nica-pappa fram mig och folk tog mina axlar och borjade be och sant och sen halsades jag valkommen med en massa kramar och handskakningar och grejer. Blev ganska overvaldigad, men det kandes bra.

Ny vecka

En ny vecka igen da! Borjade pa forskolan igar, mandag, och de fick mala sina kanslor och kladda pa som de ville. Det tyckte de var jattekul och de ville bara fortsatta och fortsatta. "Ska vi gora samma sak imorgon ocksa?" fragade de med hoppfulla ogon, men jag fick saga att det inte blir forran nasta vecka och da ska vi gora nat annat.

Efter det gick jag runt och halsada pa lite folk vilket var mycket trevligt. Var forst till Azucena pa vandrarhemmet, fick lite god grapefruktjuice och pratade en massa. Hon var sa glad att hennes dottrar antligen ska borja studera, men tyckte det var svart anda att skicka ivag dem. Sa hon sa att min mamma verkligen var stark och hade ett stort hjarta som klarade av att skicka sin dotter till Nicaragua sa lange. Fick lite mat innan jag gick vidare och halsade pa doña Veronica. Vi pratade lite om en utflykt till ett stalle som heter Selva Negra som jag verkligen hoppas vi kan genomfora. Vill ju se lite mer av landet innan jag aker hem.

Manos






Manos






Monster

Sa har lektionerna antligen borjat igen, det kanns sa bra. Barnen har fatt rita monster, for att satta fart pa fantasin, och det tyckte de var jatteroligt verkade det som. Och nastan ingen som gjorde lika som kompisarna, vilket framsteg!

Rolig helg!

Nu ska ni fa hora om mina bravader i helgen, helt otroligt, jag har tagit mig till tva nya stallen som jag inte har varit pa. Pa en helg! Borjar handa grejer nu, na det snart ar dags for hemfard...

Pa fredagen fick jag ett erbjudande om att folja med upp till nat bergsomrade med Maria Jose och hennes mamma, kande dem inte sa himla bra men jag tackade ja. Tur det, for det blev riktigt trevligt. Skont att komma bort lite. Vi akte en massa buss och sen var vi framme. Fullmane och skog och berg och ja det var helt otroligt vad fint det var. Sov i en hangmatta i ett litet hus, kallt som satan. Vaknade pa morgonen av att en kyckling hoppade upp till mig. Sen var det dags att runt sextiden pa morgonen bege sig ivag med doña Veronica och salja klader, upp och ner och upp och ner for bergen gick vi. Hel otrolig utsikt. Fick en massa bananer och tomater som de odlade dar, gott kaffe bjods det ocksa pa, vilket de ocksa odlade dar.

Sen var det sag for hemfard, vilket innebar en timmes promenad nerfor berget for att komma ner till civilisationen och hitta en smockfull buss till Matagalpa och sen en ny hem till Dario.

Nasta dag var det upp klocka sex igen, for att folja med pappa Wilder som skulle skjutsa fotbollslaget till en match i Granada, sa jag passade pa och folja med for att halsa pa min kara van Rafaela som jag inte sett pa flera ar. Vi jobbade tillsammans forut nar hon bodde i sverige, men nu ar hon tillbaka i Nicaragua sedan typ tre ar tillbaka. Verkligen kul att se henne och jag blev proffsigt guidad runt den fina staden...

Verkligen en rolig helg maste jag saga! Och nu har jag blivit tipsad om en massa mer grejer som vi maste gora innan jag aker hem.

RSS 2.0