Vilken varme! Svetten rinner och fotterna varker. Som tur ar hade vi en kort arbetsdag idag, vio hade sexorna som var lugna hela tiden. Valdigt skont! Och de var inte sa rastloasa som de mindre heller utan ville fortsatta rita hela tiden. Sen var vi till forskolan dar vi ska jobba och pratade lite. Vi ska vara dar pa torsdagsformiddagarna.

Imorgon bar det av till Managua, det verkar som att vi sak besoka Lago de Managua, tror jag den heter, shoppa och pa kvallen blir det partaj. Kommer bli kanon! Aryeris ska ocksa med, hon vantar pa oss dar och som tur ar far vi sova hos deras mormor :)

Jag har forsolt lagga upp bilder flera ganger men det gar bara inte! For Hanna gar det hela tiden sa jag afttar itne vad det ar for fel! Blir sa trott. De har forsokt hjalpa mig p`flera olika satt har, men odet vill kanske inte attni ska fa se mina bilder...

Detta ar granntjejen Maria som ar lika gammal som mig, hon ar den mest kill-tokiga tjej jag nagonsin mott. Hon pratar bara om killar, om vilka hon ska traffa, vilka som ar knappa, vilka som ar snygga, bra......
Ocksa tycker hon om att bladdra igenom min kamera, och dar finns det bilder fran Sverige som jag tagit. Hon sager. JAG VILL HA EN SVENSK MAN..... ohhhhhhh!!!!!!! Yo quiero una sueco......

Iallafall, pa kameran so fanns det en bild dar min Storasyster Josefines kompis Stefan fanns med och hon tyckte han var alldeles underbar. So jag fick order fran Maria att beratta detta for Stefan,
so kara storasyster, om du ser det har kan du val vidarebefordra detta till Stefan!!!!!!!!!!!
Hon tyckte att dom kunde bli tillsammans!

Japp, nu ska jag go, jag ska ringa till Daniel for att kolla en cykel, jag insag igar att jag inte kommer kunna  ha den har cykeln som jag har nu, den ar alldeles for tung och liten...
Daniel sa att han kunde fixa en battre igar for 40 dollar......

Fortsattning foljer......

Ja, nu blir det ett muntrare inlagg har. Sitter pa internetcafet, klockan ar 17:46, det ar skitvarmt ute (fuktigt) och jag hade med mig min laptop som tyvarr kraschade, kanske nagot for min pappa att kontakta mig for.... hehe.

Efter igar so gick jag till Daniel Gutierrez, som har varit till Sverige flera gonger pa utbyten, och fick lite uppmuntring och energi. Jag satt ute med han och hans vanner och hans hemhjalp och dotter ett tag ute och snackade utanfor huset, sedan at vi jattejattesegt kott samtidigt som vi kollade pa en film... det kandes valdigt, valdigt skont......... gick hem igen till strax fore tio, och da hade det blivit riktigt morkt ute och ute vistades bara konstiga man, inga kvinnor. Men med mig gick en av Daniels kompisar som bodde at samma hall som mig. Han var sooo tokig, han heter Yester och ja vad var han, 21 ar, och levde livet for dagen. Han brydde sig inte om sa mycket han, drev mest runt och hade det roligt om dagarna fick jag forklarat. Men nar han behovde pengar kom han till Daniel och bad om att fo jobba i ett par dagar, so kunde han klara sig lite till. Ja tank om man levde sa. Glad var han iallafall. 

Lektionerna p`skolan (2 st) gick helt okej idag. Jag var so fruktansvart trott bara.... och barnen den sista lektionen var hel-tokiga. Mycket ljud och irritationsmoment.....
Mina oron mar inte bra, inte bra.... 
Iallafall, den har veckan har vi hallit pa med Sjalvportratt. Det har varit intressant men nu langtar jag till naste vecka da barnen ska fa lara sig om farger, Farglara-lektion.

 


Finurlig kille som kravde mycket uppmarksamhet....







Koncentrerad




Gullig kille med sitt sjalvportratt..



i slutet pa lektionen fick barnen byta teckning med en kompis och beratta om den andres beskrivning av sig sjalv.




Klassrummet




/ Hanna

Jag glömde berätta att jag numera är svenskalärare ocksa ;) Igar hade jag min första "lektion" med Hilton. Hehe, det var riktigt roligt. Det svaraste verkar vara att uttala de langa a:na och de harda g:na och d:na. De pratar ju sa mjukt och fint här... Sa han tränade en hel del den här morgonen när jag var i skolan för ikväll ska vi ha läxförhör :)

Pappan fragade mig imorse om jag kunde engelska ocksa, och eftersom jag sa att jag kunde sa fragade han om jag ville lära honom det ocksa, eftersom han hade hört var svenskalektion kvällen innan. Tydligen far de inte träna pa att prata när de har engelska i skolan, bara lära sig ord, och det märks för det är nästan ingen som kan engelska här. Hoppas det kan bli ändring pa det i framtiden, de kanske skulle ordna med engelskalektioner pa organisationen Senda och jag hoppas att det blir av, för det är viktigt att kunna.

/ Emelie

Nu när vi har börjat jobba maste vi kliva upp bra tidigt. Jag tror min familj har lite roligt at att jag sover sa länge om morgnarna annars, dvs. jag kliver upp runt atta! Jag brukar dock vakna runt sex-tiden da större delen av familjen stiger upp. Drar igang musik och pratar högljutt. I lördags vaknade jag av samma sak och, i tron pa att klockan va runt sju-tiden eftersom de var lördag och jag tänkte att de kanske sover ut lite i alla fall, tittade jag pa klockan: 05.27?! Herregud! I och för sig sa lägger de sig ganska tidigt, men ända!

Men nu maste jag alltsa kliva upp runt sex. De är inte heller sa noga med tider som vi svenskar.  Jag berättade klart och tydligt för Hilton igar att jag maste vara pa skolan kvart i sju, drog till med fem minuter extra för att kanske hinna i tid. Och han förstod och sa att vi gar runt halv. Fem över halv, när vi borde ha gatt, gick vi till grannfrun och köpte tortillas och efter det at vi frukost. Vi kom fram till skolan tva minuter i! Nicaragüenses...

Arbetet gick ganska bra i alla fall. Fast vi började med ettorna som var söta men hemskt ostyriga. Sen hade vi rast pa tva timmar da vi satt i klätterställningen och njöt av utsikten, den är helt otrolig! Tror att bade lärare och elever tyckte att det var lite konstigt att vi satt där men vad fan... Sen hade vi tvaorna, som i början var som änglar men som sedan blev näst intill okontrollerbara. Men vissa var mycket gulliga och beordrade oss om att aldrig aka tillbaka till Sverige. Gullungar!

Igar var det en pojke som berättade nagot väldigt jobbigt och väldigt personligt för mig. Det var riktigt jobbigt att höra. Man vt inte riktigt hur man ska handskas med sant.  Annars beättar de mycket om sina familjer och sa, positiva saker.

Ah, idag fick jag pasta när jag kom hem! Vilken lycka! I och för sig var det bara lite och med mer ris till, men ända!

Pa eftermiddagen akte jag, Hanna och Hilton till grannstaden Sebaco, som är lite större än Dario. Bland annat för att växla pengar. Vissa saker är sa omständiga här i Nicaragua. Vi gick in pa den ena banken och stod i en bra lang kö, bara för att komma fram och höra att det inte gick. De var tvungen att lägga in uppgifter om mitt pass i systemet och damen som gjorde det var tydligen pa lunch. Sa vi fick snällt ga till den andra banken, där vi stod minst lika länge. Ojojoj.

Men till slut var  vi klara och gick i lite affärer. Bland annat en mataffär där Hilton tyckte att det var väldigt konstigt att Hanna var sa intresserad av vilka varor som fanns. Och jag köpte frukt! Har inte ätit det sa mycket här. Frukt och oreos :D

Imorgon far vi lite sovmogon da vi börjar klockan 07.45, vi har bara en klass da och sen ska vi nog ga till förskoan och höra om vi ska hjälp till där och ga till en bokhandel med Cristhian för att köpa papper. Förmodligen ska jag fixa telefonkort ocksa, har inte gjort det än.

Pa torsdag är det som sagt planerat att vi ska aka till Managua för att shoppa och parta. Hanna ska nog ocksa med sa det ska bli hur kul som helst! Det maste bli av!

Ha det bra där hemma!

/ Emelie

Sa har vi klarat av var forsta arbetsdag! Var lite nervos fore och vaknade flera ganger pa natten. Men det gick bra, mycket tack vare Cristian som ska vara med oss hela tiden. Han hade pli pa ungarna och forklarade bra, det blev sa att han efter forsta klassen presenterade vad vi skulle gora och inte jag, men det ar bra att han ar engagerad!

Dagens uppgift, eller veckans kanske jag ska säga, är att rita självporträtt. Ganska intressant da vissa malar sig som blonda fast det inte är det, vissa i skoluniformer och andra i basketdräkt. Det säger nog mycket om personen i fraga.  Men de var sa sjukt snabba, sa när de blev klara fick de skriva lite om sig själva, och rita sin familj och sitt hus och pa slutet var de sa snabba att de fick rita sig sjalv i framtiden ocksa. Fast vi sa at dem att ta det lugnt, det finns mycket tid. De var väldigt högljudda ibland men ack sa söta. Vissa fragade en massa om min familj och sa vidare. Sen fick jag höra av ett gäng fjärdeklassare att de längtar till nästa mandag. Och sa fick vi en massa pussar och kramar, speciellt av treorna. Da har man sannerligen lyckats!

Cristian fragade vad de tyckte pa slutet och alla ville ga fram till tavlan och saga nagot, det värmde. De sa sa fina saker och de var sa söta!

När vi kom hem fick vi vara med om ett litet äventyr. Hiltons pappa hade nämligen stängt dörren med nycklarna inne i huset, sa de försökte sticka in pinnar genom fönstren för att pilla upp spärren, till slut fick Hilton ställa sig pa en stege och sticka in en pinne uppifran (det är en liten glipa mellan väggen och taket) och till slut gick det. Det hela sag väldigt roligt ut!

Gissa vad vi at när vi kom hem da? Jo, ris och bönor och cuajada ( nan slags ost, faktiskt riktigt god, salt), som vanligt. Jag har fatt tillbaka matlusten, ett tag hade jag ont i magen, sa jag fick tvinga i mig de där jäkla bönorna, men nu är det bättre sa nu smakar det bra igen.

Aryeris vill att Hilton tar med mig till Managua pa torsdag, det vill jag med! Hon har redan planerat vad vi ska göra, sa jag hoppas att jag inte kommer att ha nagra lektioner da, för det skulle vara hur kul som helst, särskilt med tanke pa att det var sa kul i lördags! Hoppas hoppas hoppas!

Sen maste jag bara säga att jag är sa otroligt lycklig här. Verkligen. Jag är sa nöjd med allt. Jag älskar den här livsstilen, älskar livet i Nicaragua. Det finns sa mycket underbara människor här och jag har sa himla kul med Hilton, vi hittar pa saker hela tiden, inte sa märkvärdiga, men ända, ocksa har vi som sagt lite planer :) Det är skönt att ha Hanna här ocksa, brukar titta in hos henne lite da och da, ocksa brukar vi hämta upp henne och promenera eller sätta oss i parken och äta glass.

Och mamma och pappa, jag skulle hälsa fran mamma Jolanda att ni inte behöver oroa er, för jag har hamnat i en bra familj :D Det är sa sant.

Ha det bra suecos!

/ Emelie

Nu har Hiltons syster Aryeris kommit hem över helgen, hon ar jättegullig! Igar var jag med henne hela dagen eftersom Hilton var i skolan, vi hälsade pa abuelita och nan kusin och gick till en klädaffär. Sen plattade vi haret pa varandra och fixade för pa kvällen var det fiesta!  Atekommer till det strax.

Före var det fullt hus med sma grannungar som var väldigt nyfikna, de kom in till mig när jag satt och ritade och skulle kolla pa alla mina saker och fraga en massa, sen ville de ocksa rita i mitt lilla block sa da höll de sig sysselsatta ett tag. De är sa söta sa :) Wilder, lillebrorsan i min familj, berättade stolt för sin kompis att jag skulle vara hans profesora de arte :)

Här är det jättestort att fylla femton, tänk er typ sweet 16 i USA, sa pa kvällen hade det slagits pa stort. De hade hyrt en lokal och det kom en massa folk, det hölls tal, bjöds pa mat och dansades en massa, massa. La quinceañera, tjejen som det hela handlade om, var klädd i typ en brudklänning och i början hade de en liten uppvisning med vals och salsa.

Jag träffade en massa roliga kompisar till Hilton, bland annat Fernanda- även känd som la Pituca, vilket enligt henne betyder elegant kvinna, men som enligt Hilton bertyder knäppis. Jag tror pa alternativ nummer 2. Hon är skitroligt och vi har ett litet internskämt om mjölk, ungefär samma som jag och min vän David i Sverige :P Sen var det  José- pa en skala fran 1-10 i femininitet far han en klar 10:a, sa himla skön människa! Och han dansade sjukt bra. Hans syster Wendy försökte lära mig bade merengue och salsa, det var lite svart att hänga med till en början men till slut gick det ganska bra. Ocksa dansade jag en hel del med Hilton saklart, han är jäkligt duktig han med och lyckades för det mesta halla mig undan fran en sliskig typ som ville dansa med mig hela tiden. Usch! Det är jag grymt tacksam för.
Men shit, vad roligt det var!

Sen gick vi hela vägen hem med vara onda fötter.

/ Emelie

Hanna här....

Oj, vilket himla lågt tempo det är här i Nicaragua, jag får dagligen höra frågan:
"Varför går du så snabbt?" "Hanna, porque rapido?"
Hehe... ja varför går jag så snabbt, det är något jag har lärt mig i Sverige, där ska allting gå snabbt. Svenskar vill snabbt kunna komma till ett ställe, snabbt få sin mat, snabbt få hjälp, snabbt, snabbt, snabbt......!!!!!!!!!
Sant, eller hur???? Jag behöver det här låga tempot, kroppen mår nog väldigt bra av det.

Jag sitter just nu i Senda-kyrkan där de har trådlöst internet så jag kunde koppla in min egen dator i nätverket och guuuuuuuud vad skönt. Jag har å ä och ö tillgängliga och oh va bra. ochså är min dator way much faster än de nicaraguanska datorerna.........................

Jag pratade precis med min bästis Cajsa på skype och ohh vad det var skönt att få höra hennes röst. Oh, vad jag blev glad!!!!!!!!

Jag vet inte om ni tycker det är underhållande att läsa vad jag skriver men jag fortsätter......

Carlos-situationen är väldigt jobbig och påfrestande för mig men jag ska sluta koncentrera mig på honom och koncentrera mig på det jag ska göra här med barnen och bilder och färger.
Just ja, jag fick en kommentar av faster Åsa som löd:
Vad är skillnaden mellan ET och karlar?
- ET ringer hem!

Jag fattade inte skämtet. Det gör jag fortfarande inte.
Jag gick in till Carlos som låg och vilade igår och frågade, vad gör jag för fel, är jag jobbig, varför är du arg, varför sur........ syrlig... bla bla bla, han sa No No  No no och sa att han inte förstod.
Jag gick ut därirån efter en stund.
Nej nu får han göra som han vill. Jag tänker inte hänga upp mig på att han har ett konstigt humör.

Och på tal om humör, imorse när jag hade vaknat och började kliva upp, vid halv åtta tiden, så börjar den ena brorsan i familjen, Louis som är ca 30 år och fortfarande bor hemma, börja SKRIKA OCH GORMA OCH VART JÄTTE AGGRESSIV.............. ehhh okej tänkte jag. Han gick omkring och skrek, smällde i dörrarna.
Jag tror mamma Vilma blev lite rädd för min skull för hon kom in i rummet där jag, Deysi och han, Luis sover och höll om mig.
Ja jag tänkte att när jag var här förra gången, i februari, att det var något konstigt med den här Luis, om man har någon bokstav eller något. Han går mest omkring och fixar och donar i trädgården, också lyssnar han på SKITHÖG ROCKMUSIK också brukar han sitta och titta på TV och skrika åt rollkaraktärerna på serien han kollar på..... ja han är väldigt annorlunda. Jag tror inte han jobbar som något, men ibland kommer det in någon man oc får sitt hår klippt. Ja jag antar att detta är hans jobb.


Vad tusan är det för helikopterrån som har hänt? Det låter ju jättetufft, jag har försökt förstå vad som hänt, men jag måste ju få säga att det är väldigt fascinerande.
Jäkligt hollywood-aktigt.........................!!!!!


adios/ Hanna

Jag fick order av min mor att inte skriva fula ord i bloggen. Jag ska forsoka att inte gora det.

Pa mandag borjar vi undervisningen pa Academia Christiana. Vi kommer att ha sammanlagt ca 100 st barn i bildgrupperna.... herregud... hur ska detta ga undrar jag, men det loser sig. Det blir roligt.

Samtidigt gar planerna fram tillsammans med en man som heter Jairo som jobbar inom Senda de Libertad organisationen som stodjes av PMU iSverige. TIllsammans med han ska vi n`gon eftermiddag i veckan jobba med en mindre grupp barn, ungdomar.... jag tror det kan bli valdigt intressant.  Jag aterkommer med info om det.

Pa morgonen vaknar jag klockan 5, av att tupparna galer(?) later..... sedan satts det pa radio........... hog musik......... man forosker sova... men nej.....!

Pa kvallarna har jag hittills umgatts med grannarna och alla barnen. Det ar mysigt och rolig. Vi sitter utanfor husen vid vagen och pratar, skrattar och ater.

Just nu kanner jag mig anda valdigt ledsen och sorgsen for jag saknar mina vanner oerhort mycket.... Det ar inte latt, kan jag erkanna. Jag forstar inte spraket, och jag vill kunna forklara och be om olika saker, och ja.... jag ar valdigt trott och skulle helst nu bara vilja lagga mig ner och grata tusen miljoner tarar.
Vanner ar valdigt viktigt. Kom ihag det.
Jag onskar jag kunde fa traffa mina narmaste vanner for en stund iallfall och bara fa kramas och hora deras  roster, och prata..... skratta.....

Igar fargade jag horet negro (svart) igen.... da gick vi over till grannfamiljen och dar Jasmina, granntjejen, fargade haret.. men allt eftersom sa kom det fler hander in i haret...... manga ville hjalpa till.. och resultatet blev bra.  Men nar vi skulle ga och kopa harfargen fick vi finkamma hela lilla Dario tills vi antligen hittade en liten butik som hade...... thank god.

och nu ska ni fa lite skvaller, for jag vet att folk gillar det. Darfor ar jag arlig och oppen, som en oppen bok for er.... For jag ar ju fortjust i Carlos, den jamnariga pojkeni familjen. Det var han i mig ocksa i vintras, men nu vet jag inte. Antingen ar han blyg eller sa tycker han helt enkelt inte om mig. Han undviker mig, tittar mig inte i ogonen... NO! Nada! VAd ar detta? Lagstadie-fasoner. Men familjen och grannskaper ser och granskar detta och verkar gotta sig i det hela.. hehe. De sager att han ar blyg, embarresed, nervos.. infor mig. Men herregud... da kan han val visa vad han vill. Ar det sa har pojkar/man ar? Ja kanske, tyvarr. Well, i vintras spirade karleken mellan oss iallfall. Why do you break my heart.....

Att jag aldrig har tur i karlek. Oj oj oj oj!

Nu vill jag ga hem och begrava mitt huvud i kudden och tycka synd om mig sjalv........
Hejda.

Jag kopte iallafall ett skitstort cornflakes paket igar, direkt importerat fran USA, och det var ratt sa dyrt men.... ja jag behovde det.




titta vad vackert! Vi var till skolan igar och pratade lite, har ar utsikten........... vackert va?




En helt vanlig vag i Nicaragua



Har har vi guapon (snyggingen) till vanster och hans van.......



Utanfor huset.... palmerna svajar.......






/ HannaMontana

Buenas tardes!

Det är da aldrig tyst hos las Vegas. Alltid musik och det gillar jag. Det är dock lite jobbigt vid sex, sju-tiden pa morgonen, de har väldigt hög volym! Da är det pappans musik som gäller, lite lugn som tur är. Men när jag och Hilton är ensamma hemma, vilket är större delen av dagtiden, da blir det Sean Paul, Rihanna, reggaeton för fulla muggar. Pa kvällarna brukar vi kolla pà film, igar sag vi Ica age 3 :)

När jag kom hit var det mycket fint väder och jag tänkte; vad menar de med regnperiod? Ja, det fick jag i alla fall uppleva igar. Herre min gud vad det regnade! Tror aldrig jag har varit med om sa kraftigt regn! Och det hände ju saklart när Jairo skulle komma och hämta mig pa moppen. Sa vi fick vänta tills det var över. Och da forsade det fram vatten pa gatorna. Sa vi blev ända ganska blöta när vi till slut kunde ge oss iväg. Men det blev väldigt skönt efterat, lagom temperatur. Det blir tydligen mycket värre i oktober.

Det är roligt att vi hittar pa saker hela tiden. Vi gar ofta hit för Hilton maste fixa saker till sitt jobb, han jobbar typ med att redigera foton. Det ä trevlig för da träffar vi Johnston ocksa, en annan kille jag lärde känna förra gangen och som jobar här :) Jag och Hanna var ocksa hemma hos Jairo igar och pratade lite idéer med honom, pastor Harry kom ocksa dit, han är rolig, och han hade nan amerikan  med sig som kommer en gang i manaden. Var vi hem till Hanna  en sväng innan jag  kollade pa nan dansträning inför lördagens fest. Full fart med andra ord.

Snart ska vi ga hela vägen till Academia Cristiana där vi ska jobba och prata med Narlly, hon som har koll. Hoppas hon är där, verkade lite osäkert för hon är höggravid coh ska tydligen till Managua imorgon för att föda...

/ Emelie

Okej, jag tycker om gallo pinto*. Verkligen. Men nu har jag fatt ris och bönor till exakt varje maltid! Och jag vill ju inte börja tröttna redan! Frukosten är dock ett undantag, da har jag fatt smaskig fruktsallad! Och jag hittade mörk choklad i min väska som säkert kommer räcka ett tag. Me encanta!

Och just det, haha, Hilton tänkte bjuda mig pa nan slags korv till lunch! ( För den som inte vet är jag vegetarian) Jag fragade om det inte var kött, och det trodde han inte. Men jo, sa jag, för jag sag ju att det var det. Prova, tyckte han, jag tror inte att det är kött. Tror?! Nej, sa jag och sa höll vi pa ett tag, far jag kolla pa förpackningen? sa jag till slut. Ja, det fick jag: pollo! cerdo! Bade kyckling och gris! Haha, tur att jag stod pa mig :P

Och sa ett tredje problem angaende mat; jag tycker om att springa och smaäta typ hela tiden, men det gör de inte här. Frukost, lunch och middag. Punkt. Som tur var blev jag bjuden pa kex av Hiltons kusin idag. Det tog jag tacksamt emot. Shit, vad bortskämd man är. Men det gar ända bra. Jag vänjer mig fort. Känns dock som att magsäcken kommer krympa drastiskt :P


/ Emelie

* Typisk nica-mat som bestar av ris och bönor och lite lök och sant, mycket godare än det later

Hej alla harliga manniskor som laser!
Da var det min tur att fa sitta vid en dator.
Antligen ar man har. och antligen har jag fatt sova bra. Forsta dagen igar var skitjobbig. Varsta jet-laggen och fy faan..... madde riktigt daligt.
men idag ar det tip-top and fit for fight! Jag ska kopa mig en mobil om en stund (20 dollar ca) billigt va? sa jag kan bli nadd. Ocksa ska vi borja planera idag. vi kan nog borja med bildgrupperna om en vecka. Men vi har nagra entusiastiska sjalar som vill att vi ska typ vara overallt... men det blir nog ett problem. Vi maste borja lite lite och oka pa sedan da vi inte har nogot mycket material an so lange.

Igar var det barn i huset hela dagen. Dorren star i princip oppen hela tiden till familjen Zamoras hem dar jag bor och det ar inte latt att komma ihag alla namn och personer. Men herregud, det ar babyboom i Dario verkligen! Alla far barn, ska ha barn...... !!!! Jag fick till och med frogan om inte jag minsann skulel skaffa nogot barn, men det for droja nagra ar, helst. :)

Flygresan hit vill jag inte ens prata om, fruktansvart som vanligt. och det blev trassel i london och ja... hua. Fy tusan, vad skont det var att duscha och gora sig frasch nar man kom hit.

Det kanns verkligen jattebra att vara har. Dock ar spraket ett big problem. Jag kanner mig ledsen for att jag inte kan prata spanska, men jag SKA LARA MIG!! och jag har envisheten i behall, so den ska leda mig, for JAG SKA kunna gora mig forstadd och forsta andra! Punkt slut! Jag hatar att inte kunna forsta och kanna mig lite underlagsen...

Ocksa lite psykologiskt prat.... jag kanner mig sa lugn... inget trassel i magen eller huvudet. Jag mar bra. Har finns ingen stress. Man kan inte stressa har. Man bara ar. och det gillar jag sa mycket.

Och nicaraguanerna... ja vad ska man saga om dom... lika harliga, roliga och mysiga som vanligt!!!!!!!

Vi hors imorgon igen!

OCH BILDER AALLLIHOPA!!!!!!!!!!



Emelie och Hanna pa Arlanda!!!!!!!!!!!


Hemma hos zamora´s, syskon och barn....


Lilla Yara, kollar i min almanacka. Kolla de vackra ogonen! Sjalv for man hora hela tiden hur vackra bla (azul) ogon jag har........


ute i "tradgarden".....



/HANNA

Idag har jag även fatt med mig Hanna hit, vi far väl se vem som hinner först,hehe :P Idag är det ännu varmare än igar...

Igar var en riktigt skön dag, vi var i farten hela tiden och gjorde en massa saker. Pa kvällen akte vi till Hannas familj, tog en promenad med henne och hälsade pa Daniel. Sen fick jag vara hos henne när Hilton skulle pa nan träff med sina klasskompisar. Det var trevligt, satt i hängmattan och pratade med familjen och fick lite mat. Sen kom Johnston förbi och vi satt utanför huset pa en mur och umgicks, Hilton kom ocksa tillbaka. Det var sa skönt att bara sitta där med dem och skratta och prata. Och just i den stunden kändes allt bara sa otroligt bra. Äkta lycka.

Hanna ska lära sig spanska ocksa, det papekar alla. Hon vill det själv saklart ocksa. Och Hilton vill att jag ska lära honom svenska, han sa gärna lära sig, vilket han sa igar när vi träffade Hanna. "Voy a aprender sueco." Vilket Hanna tolkade som: " Vad säger han? Du din jävla sueco?!" Jag har pratat spanska mest hela tiden och försökt sa gott jag kan, och det börjar faktiskt flyta pa lite mer :) Men jag vill att det ska flyta som ett rinnande vatten. Och det fort. Men det far val ta sin tid, lika som med allt annat...

/ Emelie

Jag far väl passa pa och skriva lite  nar jag ända är här, herregud jag är i nicaragua och det enda jag gär är att ränna pa internet-cafet :P
Jag har varit hem och ätit; gallo pinto, ägg och nan ost- hur gott som helst, gud vad jag har saknat det! Var sa äckligt svettig efter sa jag tankte fixa till det med en dusch, men fräschheten varade typ tills jag klev ur duschen... Och sen var det ännu varmare när vi gick ut den här gangen, men jag klagar inte! Duschen idag var en hink med vatten att kasta över sig i omgangar, men det funkade bra, kommer nog vänja mig mer och mer. Tydligen finns det vatten i den riktiga duschen bara ibland.

Sen skulle Hilton hit och göra nat jobb, vi tankte stanna hos Hanna for att träffa Jairo eller nat, hängde inte med riktigt, men hon lag och sov sa vi ska tillbaka senare :) Kanske planera lite infär arbetet, eller i alla fall prata om grupper, vi kanske skulle ha nan mer grupp utanfor skolan. Jairo, som ar ungdomspastor, hade nan grupp med barn som han färeslog att vi kunde ha.

Det finns sa mycket att berätta redan efter knappt en dag. Efter duschen när jag höll pa att packa upp lite tyckte jag att det rörde sig i vaskan och jag tänkte genast pa min kackerlacka som jag hittat tidigare, och visst var det den. Jag visste inte hur jag skulle bära mig at för att fa ur den och lite sma- äckliga fantasier om kackerlackor som lägger ägg i min väska började ta form i mitt huvud. Men till slut sprang den upp av sig själv, shit vad snabb den var! Tur att jag inte har nan smakrypsfobi i alla fall.

Hoppas ni har det bra där hemma!

/ Emelie

Jag kan inte riktigt forsta det, men nu ar vi antligen i Dario. Flygresan var ett aventyr i sig, vi skulle egentligen sova pa ett hotell i London, men det var sa krangligt att ta sig dit, vi hade tunga vaskor, inga pund, fattade inte biljetter till buss och var sjukt trotta sa vi atervande till flygplatsen och sov dar istallet, hittade ett stangt cafe dar vi drog ihop tva stolar och forsokte gora det sa bekvamt som mojligt. Och otroligt nog lyckades jag somna en liten stund!

Men inte nog med att det, jag hittade aven ett enormt hal pa min strumpa, ett mycket sallsynt exemplar, och flaksan med bla farg haade gatt sonder och runnit ut lite i vaskan...

Oj, oj, oj, men resten av resan gick bra. Trodde att den nastan nio timma langa flygturen skulle bli en riktigt pars, jag kan aldrig sova pa flygplan och far ont i ryggen och fotterna och sa, men denna gang gick det riktigt bra, lyckades sova korta stunder och det var bara skont att sitta dar.

Till slut kom vi da fram till Managua, efter en tredje flygresa, och vi blev upphamtade och skjutsade till vara familjer. Jag var sa otroligt glad att traffa Hilton igen, ett riktigt kart aterseende. Vi satt och pratade lange  pa kvallen. Han familj verkar jattegulliga, han har en liten bror som gar pa skolan dar vi ska jobba, och en syster som studerar i Managua. Pappan verkade lite brysk forst men vi satt och pratade imorse och han berattade att han ocksa jobbade volontart med barn och han tyckte att jag hade ett stort hjarta som ocksa skulle gora det. Han berattade om krig och fattiga barn och om att analysera sitt liv och vaxa som person.

De har en stor tradgard med an massa frukttrad, mango, avokade, banan, citron... Toaletten ar lite annorlunda an vad vi svenskar  ar van vid. Den ar ute i tradgrden, med bara ett litet skynke for, ocksa spolar man med en hink. Enkelt, men det funkar bra. Det kanns som att jag kommer att trivas bra. Hilton pratar redan om nan fodelsedagsfest som han ska ta med mig till pa lordag. Det blir nog roligt :)

Nu har jag och Hilton precis varit och halsat pa hans mormor och nu sitter vi har pa internet-cafet, jag har precis traffat Johnston ocksa, han jobbar har :) Vi far se vad som hander sen, ska nog traffa Hanna och Jairo och prata lite om arbetet och sa.

Och just det, det ar valdigt varmt och soligt har ocksa ;)

/ Emelie

De som har hjälpt oss med bidrag på denna resa är, och som inte framgick i dagens Gefle dagblad:


KONST GÄVLEBORG, har gett oss ett projektbidrag. När vi kommer hem ska vi berätta om vad vi gjort på gymnasiekolor runt om i länet, exempelvis estet-linjerna.



Materialsponsorer:


FÄRGMÄSTER på söder i Gävle, Tack Stig, Eilon och Anita  som jobbar där för material.
Hur ni hittar till Färgmäster: Ligger mittemot restaurangen Matildas på en liten tvärgata, Timmermansg. 24, från S.Kungsgatan på söder.


COLORAMA,
Hur ni hittar till Colorama: Staketgatan 39. Ligger vid Gävle Teater.


FAMILJ&VÄNNER har hjälp till och skrapat ihop allt som funnits i lådor, skåp...... !

---

Vi gör detta helt idéellt! :)

Om man vill stödja oss ekonomiskt så kan man kontakta oss på:

[email protected]

---

Publicerad 18 september 2009

oj oj oj oj, jag har fått lite kalla fötter.
Vad tusan har jag gett mig in på? Klarar jag det här? Hur ska det gå? Tänk om....?
Oron kring flygresan dit och ALL BAGAGE SOM VÄGER TYP HUR MYCKET SOM HELST. Om man misssar planet, förseningar.... helst vill jag bara komma dit på engång.
Fast, nu blir jag lite ledsen för jag tycker ju om att ligga under mitt fluffiga täcke i min mjuka säng och läsa och titta på film. Pyssla med mina saker och sitta i trädgården. Jag kommer sakna mitt rum. Bekvämligheterna.
Varmt vatten, maskintvättade kläder, svensk nyttig mat..........

huaaaaaaa. Hur ska detta gå? Jag har behållt mitt lugn tills nu.

Förresten, mitt största problem nu är presenter till min familj som jag ska bo hos... vad tusan köper man?
Sen är det proppfullt i väskorna.

Herregud, hur ska detta gå.






(så här ser bussarna ut i Nicaragua) heheh



/Hanna

/ Hanna